- Project Runeberg -  Tiden / Tjugotredje årgången. 1931 /
41

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teater 41

som en idealisk tillflyktsort. Invigningsprogrammet förra året,
"Karl och Änna", ingav vissa förhoppningar i den vägen och ännu
förhoppningsfullare blev man vid åsynen av Georg Kaisers namn
på affischen i höst. Men Kaiser är en opålitlig herre: hans förut
här givna "Gas" var rätt ord i rätt tid, ett i all sin tröstlöshet starkt
drama. Det nu uppförda skådespelet bröllopsnatt (med litet "b" =
funktionalistisk programförklaring?), som med reklamens makt — till
den verkan det hava kan — förklarats mindre lämpligt för ungdom
under 18 år, är i gengäld rena sensatronsspektaklet. Det bygger på
en till olidligihet uppskruvad spänning, för att inte säga
överspänning: ett "passsionens detektivdrama". Hör blott:

En ung fransk flicka får en kväll syn på en lika ung fransk
löjtnant, med vilken hon i fantasin — utan att känna eller ens tala med
föremålet — byter ringar, knäböjer i kyrkan (naturligtvis en
katolsk), firar bröllop och tillbringar en mycket kort smekmånad i en
teaterloge. Under den följande natten, "bröllopsnatten", drar hon in
en alldeles främmande karl, en slaktardräng, i sitt rum, i tron att
han är löjtnanten, och pjäsen börjar, då hennes högförnäme farbror
just håller på att efterforska, vern som kan vara far till det barn
hon nyligen framfött.

Hela denna historia förefaller vid uppförandet ännu mer
förbryllande och gåtfull. Men just detta är meningen. Kaiser vill se
publiken sitta med ögonen på skaft och öronen på helspänn —
upplösningen av det hela är han inte det ringaste ängslig för att klara.
Och upplösningen är, att den unga flickan är hysterisk och av brist
på lämplig avledning för sin kärlekshunger konstruerat upp för sig
en ihel roman, i vilken det enda sanna är, att hon en eftermiddag sett
en fransk löjtnant utanför en juvelerarbutik, följt efter honom in i
en kyrka och sedan råkat sitta bredvid honom i en loge på teatern.

Nå, slutet blir, att den alldeles ovetande löjtnanten ryckes med av
flickans blinda lidelse, påtar sig faderskapet för barnet, friar till
henne och sticker ned slaktardrängen, då denne vill ha betalt för att
tiga med vad han vet.

Bland alla tomma sensationer skymtar man intet av det sociala
patos, som tidigare besjälat Kaiser. Kvar står blott hans lysande
tekniska skicklighet och förmåga att med glasklar logik uppbygga de
olika scenerna. Det är mycket men icke mycket nog.

"Teatern vid Sveavägen" var förmodligen menad som en slags
konstnärlig föregångsteater. Den ihärdiga och mångfrestande
direktrisen — Britta von Horn — har tidigare startat teater i Stockholm
på det programmet men de två program, som förekommit på
affischen (innan hela företaget definitivt avsomnade), motsvarade aldrig
utfästelserna.

Elin Wagners Norrtull stigan vore idealiskt som socialt skådespel —
i fall det handlade om de sociala förhållandena just nu och i fall det
över huvud taget vore ett skådespel. Men om snön, som föll i fjol,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:14:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tiden/1931/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free