Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 In- och utrikes
vändig. Man lyckades inte hålla meninjgsskiljaktigheterna hemliga,
utan de sipprade ut och föranledde en interpellation i
deputeradekammaren. Högern grep givetvis med begärlighet tillfället att få
komma åt regeringen, som visserligen inte på något anmärkningsvärt
sätt, men dock ganska tydligt avvek åt vänster till, jämfört med de
tardieuska kombinationerna. En del av centern, ju större del ju
längre åt höger grupperna stodo, stödde högeroppositionen, men det
avgörande var dock att hela den oberoende kammargruppen röstade
mot regeringen. Inte ens det hade dock räckt till för att bringa den
i minoritet, utan först den lilla fåtaliga kommunistgruppen förmådde
vågskålen att sjunka. Differensen blev dock endast tio röster, men
tillräckligt för att ministärens demissionsansökan skulle lämnas in.
Vanligtvis löses ju en dylik situation i en parlamentarisk stat
antingen genom att låta en regering, som representerar de störtande
grupperna, träda till eller också genom kammarupplösning.
Bådadera möjligheterna äro så gott som uteslutna i Frankrike. Den första
därför att någon dylik majoritet icke står att uppbringa, och den
senare därför, att en kammarupplösning närmast skulle likställas med
en statskupp, då åtgärden aldrig tillgripits. Dock har man verkligen
nu hört röster, som förordat upplösning. Den enda möjligheten, som
återstår, den vanliga och ständigt använda, är därför att bilda ett
nytt kabinett, som stöder sig på i stort sett samma grupper, och som
måhända kommer att innesluta en hel del av de avgående ministrarna.
Nyanserna äro för en utlänning skäligen obetydliga, och den reella
skillnaden helt visst i verkligheten inte mycket större. De täta
regeringsskiftena betyda därför inte en så stor svaghet som man utifrån
gärna vill tro. I stort sett är det samma regim. Det är bara
männen i toppen, som växla. Men det så fort, att de inte hinna sätta
någon personlig prägel på politiken. Undantaget är Briand. Där
finns en personlig prägel på den franska utrikespolitiken, men där
byter man heller inte chef.
SOVJETUNIONENS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN
belysas även i detta häfte genom referat från olika ögonvittnen.
Supplementet till den stora affärstidskriften Economist är värt
alldeles särskild uppmärksamhet. Det har väckt ett osedvanligt
uppseende i både England och Amerika. Författaren namnges inte av
Economist men synes vara en känd rysk-engelsk skriftställare Michael
Farbman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
