Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Nils Beyer: Borgerlig och socialistisk litteraturkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Nils Beyer
som dennes efterträdare Fredrik Böök. De ha trots alla fel, man eljest
vill tillvita dem, haft förtjänsten att vara medvetna om sin ståndpunkt
i idé- och klasskampen.
Men även hos socialister finner man en likartad uppfattning av
konsten. Rickard Lindström, som prisar de gamla böckerna på de nyas
bekostnad, talar i sina memoarer om "diktens verkliga värld", där
han strövat "alltmera obunden av politiska synpunkter". Inställningen
torde vara symtomatisk för en stor kategori av bildnings sökande
arbetare. Arbetaren, som från början på avstånd längtar efter andlig
kultur, vördar denna med en helt annan värme än många socialistiska
intellektuella, vilka från barndomen i skolan tvingats att proppa i sig
kunskaper. En förhandskänsla av att alla klassiska diktverk äro
tråkiga är en märklig men karakteristisk följd av vårt skolsystem.
Å andra sidan betraktar ofta den intellektuelle arbetarnas politiska
och ekonomiska kamp med en vida mera romantisk blick än
arbetarna själva. "Arbetaren", säger de Man, "som även vid
åttatimmars-dag lider av trötthet på grund av det överdrivet entoniga arbetet,
har helt naturligt större behov av en förströelse, som skänker
avspänning åt själen och retar drifterna, än av en uppbyggelse, som
först på omvägen över en ny själslig anspänning kan leda till
känslotillfredsställelse." Jag tror, att detta är en riktig iakttagelse, men
också att den ingalunda träffar hela sanningen. Arbetarna, särskilt
de unga, längta även efter att i dikt och bild få den konstnärliga
formuleringen av sin oro, sin tro, sina erfarenheter och sin
kamplust. Det är nog att erinra om det faktum, att Upton Sinclair bland
arbetarna här i landet är en av de mest lästa — om inte han rent
av kommer som etta.
En socialistisk litteraturkritik bör gå denna proletära
kulturska-pande längtan till mötes. Kritiken spelar numera en kanske alltför
betydande roll i kulturlivet vid sidan av litteraturen, och det är inte
likgiltigt, vilka konstnärliga och politiska ideal den företräder. Den
kan måhända i vissa fall stimulera diktarna till något större
intresse för tidens sociala frågor, än vad de här i landet för
närvarande visa. Men framför allt är kritiken till för läsekretsens skull.
En socialistisk litteraturkritik, liksom en maskerad borgerlig, bör
visserligen akta sig för att prisa konstnärligt undermåliga alster med
"de rätta åsikterna" på bekostnad av konstnärligt starkare med
motsatt tendens. Men den bör även fastslå verkets faktiska tendens och
avgöra dess antagliga sociala effekt utifrån sina egna politiska vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
