Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nils Andersson: Partiet och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 Nils Andersson
tanken, att det skulle kunna verka som någon motor i det allmänna
nedrustningsarbetet.
Nej, därtill var detta framsteg’ för avrustningsidén alltför
obetydligt. Först när man, liksom det danska folket är berett att göra,
ger världen ett djärvare exempel, kan man vänta att det skall väcka
genklang. Om nu den avrustningen kommer till stånd, tror då
någon att det skall rubba någon mystisk maktbalans eller tror någon
att det kommer att uppfattas som ett tecken på att det danska folket
är likgiltigt för sin nationella självständighet? Tror någon att den
blir mera hotad än den skulle kunna bli, om man hängåve sig åt
illusionen, att man militäriskt förmådde hävda densamma? Den som
vill får tro det. Det danska folket är naturligtvis berett att på annat
.sätt hävda sin vilja till fritt liv. Det civila motståndet är ett lyckligt
funnet uttryck från Holland för den uppfattning, som arbetar sig
fram bland folken, att de kunna hävda sin frihet väl så effektivt utan
att vara vapenrustade som med ett militärförsvar, som man ändå icke
kan tro på. Det gäller att anlägga en nykter syn på denna sak. Man
anklagar gärna pacifisterna för att se saken känslomässigt, men
anklagelsen kan retttrneras till de positiva försvarsvännerna. Det är
sannerligen på tiden att man åtminstone inom socialdemokratin
börjar förbinda försvarsbegreppet med andra ting än de militära. Ett
folk med fast beslutsamhet och klar intelligens kommer säkert längre
i frihet och oberoende med det civila1 motståndet än med dyrbara
rustningar och blodiga krig.
Denna tanke tränger sig otvivelaktigt fram inom vårt folk. Och
icke minst krigsteknikens utveckling har ställt upp perspektiv, som
äro skrämmande, om man skall tänka sig ett fasthållande1 vid den
traditionella formen för försvar. Rickard Lindström synes luta åt
samma uppfattning’ som man ofta finner hos hrr militärer, att de
nya förstörelsemedlens räckvidd icke är så stor som man i den
populära agitationen gör gällande. Vittnesbörden om gasernas och
bomb flygplanens fruktansvärda möjligheter äro dock så pass
övertygande, att man gör sig skyldig till ett självbedrägeri, då man
in-vaggar sig i förhoppningar om att dessa förstörelsemedel skola kunna
mötas med ett verkningsfullt försvar. Den stora massan har svårt
för att tro därpå. Inom folkets breda lager blir då den tanken mer
och mer levande, att man får se sig om efter andra
försvarsmöjligheter om det skulle påfordras, och det synes ganska uppenbart att
det civila motståndet skulle erbjuda en inkräktare ganska stora svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
