Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 439
forderliga för att man skulle kunna komma tillrätta med de många och
ofta mycket komplicerade problemen.
För att bättre tillhandagå pressen med korrekta upplysningar om
fackföreningsverksamheten beslöt kongressen i enlighet med
Landssekretariatets hemställan, att en journalist skulle anställas i
Landsorganisationens-tjänst. En motion, vari hade yrkats, att Landsorganisationen skulle låta
företaga en undersökning, huruvida en lagstiftning om minimilöner för
hemarbetare och reglering av dessa arbetares arbetstid vore möjlig att
genomföra speciellt för sömnadsindustrins vidkommande, avslogs.
Likaledes avslogs en motion, vari hade yrkats att kongressen skulle uttala sig
mot att gifta kvinnor givas anställning i statens tjänst. Däremot bifölls
en motion, vari kongressen uppmanades att uttala sig för upprättandet av
en förhandlingsordning för statstjänare.
Med anledning av ett par andra motioner underströk kongressen det
uttalande, som Fackföreningsinternationalens kongress gjorde 1930
rörande åtgärder för förhindriande av krig. I åtskilliga motioner hade
yrkats, att kongressen skulle förbjuda funktionärer och medlemmar av
Landssekretariatet att inneha ledamotskap i Arbetsdomstolen och
Arbetsfredskommittén: Ävenledes hade yrkats, att Landsorganisationen icke
vidare skulle få låta sig representeras i Internationella arbetsbyrån i
Geneve och vid de internationella arbetskonferenserna. Sekretariatet hade
yrkat avslag på dessa motioner. Beträffande Arbetsdomstolen och den
internationella arbetsorganisationen gjorde kongressen processen kort
genom att praktiskt taget utan debatt bifalla sekretariatets utlåtande. Där^
emot biföllos motionerna angående arbetsfredskommittén. Detta beslut
har väckt berättigat uppseende i pressen, och det torde också med fog1
kunna betecknas såsom förhastat och mindre väl övertänkt. Det blir
också inkonsekvent, om man ställer det i belysning av det beslut, som
fattades i rationaliseringsfrågan. Innebörden i detta sistnämnda beslut är
ju, att fackföreningarna med förbundens och Landsorganisationens bistånd
skola försöka få ett ökat medinflytande inom företagen, och
Arbetsfredskommittén har som bekant varit ett uttryck för en strävan i den riktningen.
Förklaringen till att kongressen i strid mot Landssekretariatets mening
beslöt ålägga Landsorganisationens representanter i Arbetsfredskommittén
att återkalla sina mandat och därmed bringa kommittén på fall tordQ
närmast vara att söka i den förbittring, som Svenska
Arbetsgivarföreningen och speciellt en av dess direktörer, hr Ivar Larsson, lyckats
åstadkomma inom arbetarvärlden med anledning av deras beteende i samband
med händelserna i Ådalen. Realiter torde beslutet få mindre betydelse,
ty det är självklart att i den mån som ett samarbete mellan arbetare och
arbetsgivare befinnes vara nödvändigt och önskvärt, kommer ett sådant
att fortgå i enlighet med den strävan efter ökat medinflytande, som den
svenska fackföreningsrörelsen alltid har lagt sig vinn om.
Den intima frändskap mellan fackföreningsrörelsen och
socialdemokratin, som alltid karakteriserat den svenska fackföreningsrörelsen, kom
starkt till uttryck vid kongressen. Det socialdemokratiska arbetarpartiet
yar naturligtvis representerat icke blott bland gästernas stora skara utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
