Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 Från läsarna
ett högre mål, slänga hela tänkesättet Marx över bord, föga besinnande
att den handling Marx för snart hundra år sedan begick var berättigad
och nödvändig med hänsyn till tidsläget, men att dessa premisser nu,
beträffande Marx’ egen åskådning, ej förefinnas. De Man är ej heller
någon reformator av Marx’ andligt höga resning. Han brister betänkligt
i logiken, argumenten äro små och betydelselösa. Vi andra äro långt ifrån
»färdiga» med Karl Marx. Det synes tvärtom som om Marx’ gärning
nu mera än någonsin skulle få aktualitetens stämpel. Händelserna i
världen och bl. a. de Man’s kastade stridshandske ha varit anledningarna.
Men resultatet av den uppkomna diskussionen hade bringat de Man större
ära, om han ej ställt sitt ultimatum: antingen — eller, där ett både —
och hade varit mera på sin plats. Hans stridsförklaring har gjort att
många övertygade marxister sett sig föranlåtna att negligera hans,
bortsett tendensen, förträffligt skrivna bok. Det är skada. Den utgör ett
utomordentligt värdefullt bidrag till kännedomen om arbetarrörelsens psyke
— ett hittills ganska försummat område. Framför allt
ungdomsklubbis-terna ha en hel del att lära av den. Man bör emellertid läsa de Man —
liksom varje annan författare, även Marx och Arthur Engberg! — med
klar insikt om författarens egen inställning till problemen, som avhandlas,
alltså kritiskt men — förstående! Gör man så, har man förmågan att
skilja det oväsentliga från det värdefulla, förstår man att det ligger en
mening bakom de eventuella överdrifterna, då får man, vid läsning av
t. o. m. två varandra så motsatta författare som Karl Marx och Hemdrik
de Man, som behållning en kristallklar helhetsbild av det trots allt
berättigade i proletariatets stora och mäktiga frigörelsekamp.
Esbjörn Järnek.
Dråpligt rustmngsargument.
Det vore meningslöst att säga, att avmätningen inte skulle innebära
några risker. Den kan säkerligen i vissa politiska lägen medföra
invasion. För en nation, som driver sjöfart, kan den medföra, att fartyg
uppbringas. Avrustningen kan få både det ena och det andra
riskmomentet i följe. Ingen avrustningsanhängare, som allvarligt sökt tränga*
in i dessa problem, har väl heller velat förneka förekomsten av en massa
risker i avrustningens spår. Ju mera konsekvent avrustningsidén hävdats,
ju imera belägg ha dess förespråkare sannerligen också fått för att vi så
visst leva i en ond värld, som kan taga sig till med litet av varje.
De hat- och hotfulla uttalanden, som rustningsivrarna så lätt taga till;
i (debatten mot dem som förfäkta avrustningslinjen, ge sannerligen
bevis nog för, att viljan att skada andra inte är så långt borta. De
argument och allt annat än fromma önskningar, som tillgripas mot
avrust-ningsvännerna kunna naturligtvis förtätas till litet av varje på såväl
inrikes- som utrikespolitiskt fält.
När avrustningstanken ändock vinner terräng, är det — här bortsett
från det mycket viktiga, att det för tänkande människor måste te sig
alltmera ovärdigt att lösa tvister genom blodsvåld — framför allt
därför, att den s. k. försvarslinjen innebär samma riskmoment, men att den
dessutom alldeles visst medför större skadegörelser, om motsättningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
