Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 In- och utrikes
stället för de av arbetsgivarna begärda lönesänkningarna. Men man
har med allt skäl erinrat om att motiveringen för arbetsgivarnas
krav inte längre håller, då osäkerhet råder om den framtida
prisnivån, och vidare att exportindustrin genom kronvärdets fall redan
erhållit ett tillskott i konkurrenskraft, som vida överstiger vad som
kunnat ernås genom de praktiskt tänkbara lönereduceringarna. Om
kronans utlandsvärde sjunker med 15 %, betyder detta ur
konkurrenssynpunkt lika mycket som en minskning av produktionskostnaderna
med 15 %. Man kan undra vilken sänkning av arbetslönerna som
kunnat medföra samma resultat. Äro arbetslönerna hälften av
produktionskostnaderna, skulle de ha sänkts med 30 %. Gå de bara upp
till fjärdedelen, finge man göra försöket att minska dem med 60 % !
En värdeminskning för den svenska kronan eller en prisstegring för
industrins produkter kan sålunda vara en mindre smärtsam väg att
öka företagens räntabilitet än en kostnadssänkning genom reduktion
av lönerna. Men från detta erkännande av ett påtagligt ekonomiskt
faktum är det ett mycket långt steg till en öppen rekommendation
av penningförsämring för att undslippa arbetskonflikter. Inom
fackföreningsrörelsen har man veterligen aldrig erkänt behovet av någon
lönesänkning över lag, fastän man nu liksom alltid varit medveten
om att maktförhållandena kunnat framtvinga den. Men även om
tidsläget bringar arbetarparten nederlag i en konflikt, är detta dock
något annat än att få sin reallön minskad genom en medveten
försämring av penningvärdet, utan att man därvid på något sätt kunnat
göra sin vilja gällande. Subjektiva meningar om de svenska
arbetslönernas rätta höjd kunna inte få bli avgörande för riksbankens
valutapolitik.
LÖNESÄNKNINGSKRAVET föres ofta in i valutadiskussionen
på ett mycket förvirrande sätt. Det betraktas nämligen som en del
av den allmänna sparsamhetsaktion, som anses kunna förbättra vår
handelsbalans och därmed kronans utlandsvärde. Det är här inte tal
om lönesänkning som ett medel att minska produktionskostnaderna
och därmed underlätta exporten. Den tankegången har åtminstone
förtjänsten att vara fattbar, därför att man ser sammanhanget mellan
det som föreslås och det man åsyftar. Men lönesänkning som tvång
till sparsamhet, konsumtionsbegränsning och därigenom
importbegränsning är något annat och något mycket dunkelt. Går man ut
ifrån att med ökat sparande också menas ökad kapitalbildning, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
