Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Vilhelm Lundstedt: Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FOLKRÄTTSLIGA
VIDSKEPLIGHETENS FÖRMENTA
OFARLIGHET.
Genmäle till professor Undén.
Av VILHELM LUNDSTEDT.
I 6:te häftet av denna årgång av Tiden finner man en artikel av
min fakultetskollega professor Undén under titeln "Sanktioner och
neutralitet".1 Den är skriven helt och hållet "von oben" och andas
ett utomordentligt förakt för mig och min motion i riksdagen i våras
angående utredning om viss ändring i akten för Nationernas förbund.
Jag tror emellertid, att jag kan taga Undens förakt i detta fall med
ro. Efter vad som förekommit mellan oss, särskilt vad som
framgår av sid. 108—180 och sid. 292—297 i mitt arbete
"Obligationsbegreppet. Senare delen", torde Undén — till dess han giver upp
striden — icke gentemot mig ha någon annan attityd att intaga än
föraktets, det så högt över sakfrågan upphöjda föraktet, att läsaren
icke märker, att själva saken förbigås och att hela upphöjdheten
endast är till just för att detta icke skall märkas.
En god del av Undens artikel ägnas åt meddelanden om att min
ståndpunkt icke överensstämmer med den, som Branting vid vårt
inträde i N. F. intog, och icke heller med "socialdemokratins
internationella politik". Detta kan dock näppeligen anses vara svar på
tal. Att till förklenande av resultatet av mina undersökningar
andraga, att det icke överensstämde med de stämningar och
förhoppningar angående folkförbundspolitiken, som vitt och brett härskade
under de första åren efter världskriget, det är dock väl starkt. För
övrigt har jag ju aldrig stuckit under stol med, att min ståndpunkt
icke överensstämde med vare sig Brantings eller den
socialdemokratiska internationalens. Jag har ju tvärtom varit angelägen att visa,
att dessas, liksom hela folkförbundspolitikens, inriktning berott på
en ödesdiger villfarelse.
Det är givetvis omöjligt att i en artikel på några sidor kunna giva
en bild av innehållet i den på mer än 60 kvartsidor belöpande
motiveringen till min motion. Den, som verkligen vill lära känna vad
jag önskat föra fram, måste studera motionen i dess helhet jämte
de anföranden i riksdagsdebatten, varmed jag kompletterade
motionen och bemötte såväl utskottets som vissa talares synpunkter.
Jag tror icke, att någon, som åhörde denna debatt, kan instämma
1 Genom en tillfällighet har denna artikel först i slutet av september
kommit under mina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
