Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Lettlands sejm - Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Händelser och spörsmål
tresse, är idet ganska förklarligt, att socialdemokratin haft svårt att hävda
sig. Å andra sidan måste det ju anses som M framsteg och en
konsolidering att rösterna så att säga koncentrerats på mittelpartietina, men det
återstår ännu för letterna art överge de otaliga fraktionerna och
sammansluta sig i större och mera handlingskraftiga grupper.
Argentina. Den 6 sept. 1930 utbröt revolution i Argentina, varigenom
den fungerande presidenten Irigoyen störtades och en
militärjunta under ledning av general Uriburu kom till makten. Den
djupast liggande orsaken till missnöjet var den ekonomiska depressionen
med dåliga priser på de argentinska produkterna och fallande värde på
peson, men även andra anledningar funnos, då Irigoyen regerade
synnerligen egenmäktigt och beskylldes för korruption samt dels icke
alls-brydde sig om den valda kongressen och dels genom sina anhängare
omöjliggjorde dess arbete. Irigoyen var ledare för det radikala partiet
och revolutionen kom närmast från högerkanten men stötte icke på
motstånd från vänsterpartiernas sida, även om de icke mera aktivt understödde
den.
Revolutionens mål deklarerades vara att återinföra normal
författningsenlig styrelse. Uriburu tog emellertid ganska god tid på sig för denna
uppgift och vänsterpartierna började så smått tvivla på hans ärliga uppsåt.
Belägringstillstånd rådde och oppositionspressen var ofta förbjuden. Till
början av april utskrevos dock val i provins-en Buenos Aires, d. v. s.
området närmast omkring huvudstaden men icke staden själv. De kunna
anses som ett slags provval för att sondera stämningen. Det visade sig*
att radikalerna segrade med omkring 210,000 röster, följda av de
konservativa med 183,,000 och socialisterna med 47,000. De oavhängiga
socialisterna deltogo icke, men förmodades i viss utsträckning ha röstat
med de konservativa. Även om den socialistiska röstsumman var
förhållandevis ringa jämförd med de andra partiernas, var den dock nära
dubbelt så hög som året förut.
Uriburu ansåg sig icke kunna annullera valen men uppsköt
konstituerandet av de valda myndigheterna tills även de andra provinserna hunnit
välja. Och dessa val utlystes till den 8 nov., då även förbundsparlament
och president skulle utses. De ägde också rum på den utsatta dagen.
Det gällande valsystemet så gott som nödvändiggör samgående mellan
partierna, ty det parti, som får de flesta rösterna besätter majoriteten
av kretsens platser, omkring 2/s» medan resten tillfaller det näst
största partiet, och de övriga bli orepresenterade. Det är således
majoritetsval med garanti för representation av en del av minoriteten. Det kan
understundom leda till besynnerliga konsekvenser, såsom då socialistenia:
efter splittring lyckades besätta samtliga platser i en krets genom att
vardera fraktionen fick fler röster än något annat parti, medan ett odelat
parti icke skulle ha erhållit mer än vad lågen tilldelar majoritetspartiet,
d. v. s. ungefär 2/s-
Socialisterna gingo vid novembervalet tillsammans med de
framstegs-Vänliga demokraterna. Dessa senare lämnade presidentkandidaten dr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
