Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiska erfarenheten lever kvar i en viss social optimism på lång
sikt. Den antikapitalism, som motsvarar denna sinnesförfattning, är
reformistisk, eftersom den bäres upp av förhoppningen, att den
gradvisa förbättringen på vägen mot större makt och maktutövning
blir möjlig inom ramen av en därigenom förändrad kapitalism.
Till de erfarenheter, som denna politiskt skolade och vid stark
självdisciplin vana elit samlat, hör också insikten om, att dess
framgång beror av kurvan för det ekonomiska välståndet. Kriserna som
då och då avbryta dess uppåtgående rörelse, betraktas så att säga
som karenstider, under vilka man tvingas till defensivkamp. Vid
denna kamp gäller det att bevara utgångsläget, från vilket man sedan
vid å nyo stigande konjunktur kan fortsätta uppmarschen. Denna
stämning motsvarar den nu av den tyska socialdemokratin och av de
fria fackföreningarna använda strategin. Deras ledande tanke är att
"komma förbi hörnet", d. v. s. att med ett minimum av eftergifter och
framför allt att under bibehållande av den fundamentala av
demokratin garanterade organisations- och handlingsfriheten hålla
nationalsocialismen borta från regeringen, tills krisens eftertraktade
övergång låter den ebba ut. Den psykologiska grunden för denna
strategi i det uppstigande proletariatets sinnesförfattning är
förhoppningen, att det sociala uppåtstigandet endast tillfälligt avbrutits men
för övrigt är en normal process.
En annan del av industriproletariatet befinner sig i ett helt annat
socialt läge och i en helt annan sinnesförfattning. Det är den del,
som man kunde kalla den sjunkande. Dess massa består dels av
arbetslösa, dels av arbetare, för vilka produktionens rationalisering
och mekanisering medfört en ökad dekvalificering. Det betyder inte
bara att själva arbetet i ökad grad degraderas och göres själlöst.
Det betyder också ständigt stigande osäkerhet för existensen. Ty
det är detta skikt, som i varje periodisk ekonomisk kris främst och
i största omfattning träffas av arbetslösheten.
Och vad som är ännu mer avgörande är, att det är detta skikt
ur vilket det "femte ståndet" av kroniskt arbetslösa rekryteras, som
oberoende av de periodiska kriserna och delvis redan före den
nuvarande få betala sin tribut till maskinernas utträngande av det
mänskliga arbetet. Om deras betydelse kan man göra sig en
föreställning, om man betänker, att av de 4,840,000 arbetslösa, som
statistiken räknar med för den första hälften av november, ännu endast
omkring 25 proc. understödjas av arbetslöshetsförsäkringen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
