Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fullständig detaljbild än att låta bildens stora linjer så klart som
möjligt framträda. För övrigt är i våra dagars Tyskland
skillnaden mellan det sociologiska schemat och den politiska målningen
mycket mindre än fallet skulle vara i något annat land, ty
ingenstädes har identifieringen av partierna och de av dem företrädda
ideella strömningarna med intressena hos bestämda men skarpt
avgränsade samhällsklasser och grupper gått längre än i Tyskland.
Särskilt med hänsyn till det sociologiska underlaget till motsatsen
mellan den proletära socialismen och nationalsocialismen ha för
några månader sen valen vid driftsråden givit en rent av slående
illustration. Som bekant sönderfalla de i lagen föreskrivna
driftsråden i de större företagen i två underavdelningar, arbetarrådet och
de anställdas råd. Vid valen till de anställdas råd har man kunnat
märka samma framgång för nationalsocialismen som vid de
allmänna politiska valen. I arbetarråden däremot ha procenten
nationalsocialistiska röster förblivit så liten, att man utan överdrift kan
säga, att Hitlerrörelsens förmåga att värva röster bland
industriproletära väljare är försvinnande liten.
Detta gäller åtminstone om de i arbete varande arbetarna i den
medelstora och stora industrin, alltså för de grupper, som utgöra det
organiserade blocket av det socialdemokratiska partiet och
fackföreningsrörelsen. Ett avsevärt intrång av nationalsocialismen i
industriproletära kretsar kan man konstatera endast utom detta block,
hos arbetare på lantliga eller halvt lantliga orter, som liksom massan
av manschettproletariatet för första gången gripas av missnöje med
de sociala förhållandena och därför med förkärlek vända sig till
såväl den nationalsocialistiska som den kommunistiska ytterligheten
och hos de kroniskt arbetslösa särskilt de yngre, hos vilka den
psykologiska verkan blir densamma. I dessa samhällsgrupper är det
oftast en tillfällighet, om det extrema lockar mest i sin
kommunistiska eller i sin nationalistiska form, vilket också tar sig uttryck i
den vanliga växlingen från den ena åsikten till den andra hos
arbetslösa och i lantliga eller halvt lantliga arbetarkretsar.
Jag motser anmärkningen, att den sociologiska förklaringen till det
skärpta sociala missnöjet allt efter de olika proletära,
proletärbesläktade och proletariserade klasserna likväl inte ger någon förklaring
av nationalismens tillväxt. Visserligen. Vid en första blick tycks
det sociala missnöje, som uppstår ur massornas utarmning och
proletarisering ligga på ett helt annat plan än tillväxten av
nationalismen. Men jag tror likväl, att vid den teckning av de sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
