Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - K. A. Bratt: Några nedrustningsfakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Kv A. Bratt
militärmakt, Frankrike, alltjämt som hittills kommer att hävda, att
det icke är med på ens en måttlig begränsning av sina rustningar,
utan att ett efter dess mening pålitligt garantisystem samtidigt ser
dagen. Polen intar, framför allt med hänvisning till den
sovjetryska militärmakten, en än extremare hållning. Det är väl
sannolikt, att Frankrikes övriga vapendragare inför avgörandet göra
gemensam sak. Några som helst medel att tvinga den franska
maktgruppen bort från sina positioner finnas efter allt att döma icke.
Detta, den franska maktgruppens ståndpunkt, dess kategoriska
vägran att uppfylla fredstraktatens nedrustningsbestämmelser och dess
okänslighet för påtryckningar, måste tydligen betraktas som den mest
betydelsefulla faktiska omständigheten i hela nedrustningskapitlet.
Den kan näppeligen innebära något annat än att frågan om
nedrustning är oupplösligt förknippad med en betydligt strävare
formulering av de internationella sanktions förpliktelserna, än den som
nu föreligger, sannolikt så sträv, att den blir liktydig med ett fullt
bindande garanti fördrag. Detta måste, så långt jag förstår, i sin
ordning leda till slutsatsen, att nedrustnings förhandlingarna icke
kunna förväntas föra till avsett mål, såframt icke samtidigt ett
internationellt garanti fördrag kan av Folkförbundet utformas och blir
accepterat — eller att något ur säkerhetssynpunkt därmed
likvärdigt moment tillkommer.
Detta är hårda villkor. För de fredsvänner, som av principiella
skäl anse, att makten i form av våld icke får vaka över freden,
äro de givetvis oantagliga. Starka skäl tala utan tvivel — icke minst
utfästelserna till Tyskland och den riskabla utvecklingen i detta land
— mot att Europa böjer sig för den franska ståndpunkten. Och
visa förhandlingarna, som man kan befara, att denna ståndpunkt
innerst utgör ett försök att med nya dubbar av stål nita fast
Versaillesfredens paragrafer, så måste det franska kravet avvisas —
det må sedan gå hur det vill. Skulle däremot, alla onda varsel
till trots, läget kunna bedömas så, att Frankrike verkligen endast
vill lojal säkerhet, kanske det ändock föreligger möjlighet att
uppmjuka den franska politikens kärvhet. Efter allt att döma finnes
det dock endast ett motbud — ett ur säkerhetssynpunkt likvärdigt
eller överlägset moment — som inrymmer denna möjlighet (och som
samtidigt synes ha förmåga att leda utvecklingen i en rätt
riktning) : — att gå in för accepterandet av den allmänna
internationella ordningsmaktens idé och denna makts planerande och uppbyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
