Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Händelser och spörsmål - Andrakammarmandatens fördelning - Verkstadskonflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Håndetser och spörsmål
mista ett måndat, och att utom Västerbotten också Norrbotten får ett
plats. Under de sista åren har nämligen folkmängden ökats ganska
väsentligt i båda dessa län.
Vad de politiska konsekvenserna beträffar skulle en minskning i
Blekinge län gå ut över högern och i Gävleborgs län över de frisinnade,
ifall man räknar med siffrorna vid förra valet Ett nytillkommet mandat
i Stockholm skulle då tas utav högern, men om man i stället utgår ifrån
det sista stadsfullmäktigevalet skulle platsen där tillfalla
socialdemokraterna. I Västerbottens län borde högern efter de gamla siffrorna ligga
närmast till. Om förlust drabbar Älvsborgs län synes högern därstädes
löpa stor risk och å andra sidan ha ganska små utsikter att ta igen det*
förlorade i Norrbotten, där i stället kommunisterna förefalla ha den
största chansen att kunna lägga beslag på ett eventuellt åttonde
mandat-Får man döma efter uppdelningen på de båda kommunistgrupperna vid
landstingsvalet skulle .sillénikommunistem.a ha vissa utsikter att bli re*
presenterade i andra kammaren.
Verkstads- Det ser ut som om fred nu skulle vara sluten för ett år
konflikten, framåt vid järnbruk, verkstäder och metallverk. De som
med oro tänkt över följderna av en storkonflikt, ha inte
anledning att nu bar,a dra en suck av lä†trijad. och lyckönska svenska
arbetare och arbetsgivare till derais sunda förnuft och förmåga att till sist
reda upp en farlig situation. Det fimns nämligen ett drag i den
överståndna krisen, som det inte är klokt att glömma, och det är den orimliga
disproportionen mellan vad striden till sist gällde och dess oundvikliga
konsekvenser för vårt näringsliv, om den verkligen utbrutit. Vad
arbetsgivarna beslutat sig för att till varje pris geponidrüva, var en
lönesänkning på fyra till sex procent Man kan inte ta mycket fel om man räknar
med en årlig arbetslön på 2,500 kr. per arbetare. Lönesiffrorna i
Socialstyrelsens lönestatistiska årsbok för 1930 jämförida med
industristatistikens arbetarantal inom de olika kategorierna ge ungefär denna siffra?.
Om lönereduceringen sättes till 5 o/o, bljir det en årlig minskning på
125 kr. per man och för 100,000 arbetare sålunda en minskning av den
samlade lönesumman med någonting i närheten av 12 miljoner. Men mot
denna summa torde få ställas ett »salutillverkningsvärde» på en miljard.
Industrins företagare skulle alltså gerøoni denna aktion sanka sina pro^j
duktionskostnader med något mer än 1 o/o.
Frågan om det kan finnas några »sakliga» skäl för en lönesänkning,
är vanligen av en så invecklad natur och tillåter så föga ett någorlunda
säkert svar, att den för arbetare i konflikt måste spela en underordnad
roll i jämförelse mied frågan om de avtalsslutande partennas styrka ochi
utsikterna för seger och nederlag i en öppen strid. Då m;an t. ex. från
den socialdemokratiska pressens sida mer eller mindre bestämt tillrått
ett godkännande av medlingsförslaget, har det inte heller skett under
motiveringen att lönesänkningen vore »befogad» eller gagnelig för
näringslivet» eller »nödvändig för industrins konkurrenskraft» eller dylikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
