- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
142

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POESI I NÖDTIDER.

Av VICTOR SVANBERG.

Vi gömde oss i en tidlös idyll

av syrener och sövande sommarhyll

som sniglar i snäckans hölje.

Vi dröjde hellre på barndomens gård

än vi löpte i blåsten, som piskade hård,

med tidens ångest i följe.

För en kritiker, som stritt mot idyllistiken i svensk poesi och därvid
haft bland andra Sten Selander i tankarna, är det en glädje att
kunna göra ovanstående citat ur hans sista diktsamling, En dag, och
en ännu större glädje att konstatera att han låter syndabekännelsen
åtföljas av botgöring. En dag handlar om "tidens ångest", om dess
orsaker, om dess yttringar och om vad som möjligen skulle kunna
göras för att stilla den. Numera väjer Selander inte för problemen,
snarare jagar han efter dem. Det finns knappt någon aktuell fråga
som han ej får tid att ventilera under loppet av en dag (ty det är
en Stockholms journalists arbetsdag, som givit namn och ram åt denna
idédebatt på vers).

Psykoanalysen t. ex. beröres, visserligen blott för att avböjas.
Dock anställer Selander en analys av sitt medvetna jag, börjande
med samvetskval över att ha skrivit en hård och oförstående
recension av en stackars misslyckad skaldebroder. Därur drages en bitter
allmängiltig livsfilosofi:

Det är en förbannad värld, där ens häl

för varje steg måste trampa ihjäl

en blomma, ett grässtrå, en värnlös själ —

där man skadar som värst då man menat som bäst,

och pinar mest den man älskar mest.

Tanken varieras sedan oupphörligt. Den är ju alls icke ny och dess
uttryck icke särskilt originella. Men den angår vår tid mer än någon
föregående och den är utan tvivel personligt upplevd av En dags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:15:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free