- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
150

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 Victor Svanberg

Men aldrig, aldrig mer

trycks jag smeksamt som förr

mot ett par läppar.

Och alla de ljusa melodierna

om havet och heden

gömmas nu ospelade i mitt inre.

Vad vill denna dikt säga annat än att Kjellgren fallit ned i den
klyfta mellan gammaldags vilande poesi och modern jäktande prosa,
som de nya poeterna förkunnat sig ha fyllt igen. Det är efter mitt
sätt att se ett rättvist straff för hans bröllop med maskinen.

Maskinen skall inte älskas, inte dyrkas. Låt den vara vad den
är, ett redskap till att göra livet lättare att leva. Leva, det kan
man blott tillsammans med människor, nu som förr. Låt oss göra
ännu ett medgivande! Låt oss erkänna, att maskinen — och allt
vad den drar med sig — icke alltid gjort det lättare att leva än
förr. Hittills är det nog lika svårt att leva mänskligt i
industrialismens tidevarv som före det. Men att gestalta livet mänskligt i
industrialismens virrvarr, det är vår uppgift, i samhälle och i dikt.
Det är den sanna modernismen. Lyckligtvis kan jag åskådliggöra
vad jag menar genom att citera en dikt av Kjellgren.

Åter talar han om ospelade melodier, om hur svårt det är att
hålla dem vid liv i jäkt och släp. Men här misströstar han inte och
han behöver ingen flöjt:

Här är ett öde rum

och här sitter vi ensamma och övergivna

men våra läppar har ändock sina egna sånger,

sånger som endast vi kan sjunga

och som endast vi förstår.

Låt oss tro på dem,

låt oss leva för dem,

låt oss vandra oböjda genom vardagen,

förande våra egna, hemliga melodier med oss.

Yi |lömmer mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:15:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free