Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Partikongressens viktigare beslut - Ågärder mot krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Partikongressens viktigare beslut
munernas ekonomiska belastning har, särskilt genom de ökade kristids*
utgifterna för arbetslöshetshjälp och fattigvård och genom de utgifter,
som av staten ålagts kommunerna, mångenstädes nått en sådan höjd,
att den kommunala ekonomin hotas med fullständigt sammanbrott. Att
staten med sina större resurser väsentligt mera än hittills ställer arbeten
och penningar till de behöfvandes och till kommunernas förfogande är ett
nödvändigt steg fram mot den rättfärdiga och effektiva kommunala
skatteutjämning, vars skyndsamma genomförande är en av statsmakternas
angelägnaste uppgifter.
Men socialdemokratins ekonomiska och sociala politik är icke endast
en kristidspolitik för dagen. Den pekar även på åtgärder för att för
framtiden skapa trygghet åt det arbetande folket. I en tid, då det
kapitalistiska systemet avslöjar sitt oförnuft och sin skadlighet inför Sverges
liksom inför all världens nödlidande människomassor, blir
socialdemokratins politik mera än någonsin en förening av dagskrav och positiva
anvisningar för framtiden. I det senare hänseendet träder socialdemokratin
in för en sådan näringspolitik, både i fråga om industtri och jordbruk,
som kan trygga näringslivet och dess arbetande folk. I förvissning
om att det ekonomiska livets tillfriskning förutsätter ett upphävande av
den våldsamma åtstrypning, som skett i det ekonomiska utbytet mellan
folken, reser emellertid socialdemokratin ett kraftigt motstånd mot
sådana avspärrnings- och isoleringsåtgärder, varigenom krisen skarpes och
förlänges i stället för ai;t mildras och förkortas.
En socialdemokratisk politik av detta slag kan varken i sina dagskrav
eller sina framtidskrav stänga sig inne inom trånga klassgränser. Den
vill icke understödja och hjälpa den ena arbetande klassen på den andras
bekostnad. Den skiljer icke i sitt framstegsarbete mellan
industriarbetarklassen och jordbrukarklassen eller mellan handens och hjärnans arbetare.
Den frågar icke efter, om den, som blivit offer för den kapitalistiska
utvecklingen är industriarbetare, bonde, lantarbetare, skogsarbetare,
affärsanställd, tjänsteman eller intellektuell. Den utgår ifrån, att samhället, så
långt dess förmåga tillåter, har ovillkorlig skyldighet att i främsta
rummet säkerställa deras försörjning, som befinna sig under det hårdaste
trycket, vilken grupp de än tillhöra. Endast en sådan politik, som tar
sikte på hela det arbetande folkets bästa, är folkpolitik, i det ordets
egentliga innebörd.
Ännu möter en sådan politik motstånd från riksdagens flertal. Vid
behandlingen ,av de socialdemokratiska förslagen framträder tydligt den
borgerliga majoritetens ovillighet till en rationell hjälp- och
trygghetspolitik efter demokratiska linjer. Medan man rundhänt ger hjälp åt vissa
folkgrupper, motsätter man sig åtgärder till stod åt mera behövande.
Med ideligt tal om nödvändigheten av att spara söker man komma undan
en fördomsfri prövning av hjälpbehovet, men när från socialdemokratiskt
håll anvisas möjlighet till betydande besparing på militärutgifterna,
motsätter man sig detta. Socialdemokratin kan icke låta hålla sig tillbaka
av grundlösa anklagelser för bristande sparsamhetsvilja. För
socialdemokratin framstår det såsom ofrånkomligt att i första hand undersöka med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
