Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Ernst Wigforss: Pånyttfödd kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅNYTTFÖDD KAPITALISM?
Sir Arthur Salter: Recovery. London 1932.
Hur kan världen tillfriskna? Var finns vägarna ut ur den stora
krisen? Om svaren bli så olika och ofta diametralt motsatta, beror
det inte bara på att meningarna äro så skiftande om hur krisen
kommit till, vad som är mest betydelsefullt eller hur företeelserna
hänga samman med varandra. Det bottnar också i olika önskningar,
i stridiga uppfattningar om hur världen helst borde vara inrättad,
kort sagt i oförenliga grundåskådningar på det ekonomiska området.
Om socialisterna skulle ha rätt i sin uppfattning, att ekonomiska
kriser äro en ofrånkomlig följd av den ekonomiska organisation,
som kallas kapitalistisk, men skulle kunna undvikas genom en
socialistisk planhushållning, följer inte därav att man måste önska en
sådan hushållning. Det finns ingenting som hindrar folk att tycka
så illa om socialismen att de föredra kapitalismen med kriserna på
köpet. Enighet om fakta och sammanhangen mellan fakta tvingar
inte till enighet om vad som bör eftersträvas.
Allra mest naturlig blir denna brist på enighet, då situationen tvcks
medge flera utvägar ur erkända svårigheter. Om mina utgifter hota
att bli för stora för mina hittillsvarande inkomster, skall iag då
skära ner utgifterna eller arbeta mera för att öka inkomsterna? Så
snart problemet tar form av en fråga om sättet för anpassningen
mellan element, som var för sig möjligen kunna påverkas, får man ett
vidsträckt fält för diskussioner om det lämpligaste eller bästa.
Ett exempel som just faller inom rämen för betraktelser över
krisen erbjuder den i Tidens förra häfte refererade diskussionen om
"en ny teori" för sambandet mellan arbetslöshet och reallöner.
Under ett krisartat prisfall betyda oförändrade penninglöner en stegring
av reallönen. Under en kris stiger arbetslösheten och samtidigt stiger
reallönen. Vad är enklare än att uttrycka saken så att de stigande
reallönerna äro orsak till arbetslösheten och därmed antyda att
botemedlet mot arbetslösheten ligger i lönesänkning? Men uppenbarligen
går det lika bra att peka på de fallande varupriserna och kalla dem
för orsaken, som bör undanröjas. Vilket man väljer, beror till sist
på överväganden, som i hög grad få sin prägel av olika människors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
