Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Litteratur - Frans G. Bengtsson: Silversköldarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Frans G. Bengtsson: Silversköldarna. Bonnier. Kr. 7:50.
Frans G, Bengtsson har till tidigare samlingar av reflekterad poesi octø
poetiska reflexioner lagt en ny, som han kallat »Silversköldarna och
andra essäer».
Titeln är så till vida osann, som inlednings- och titelstycket icke är
någon essä utan en pastisch-artad fantasi över några
Alexanderveteraners öde. Titeln är ytterligare osann däri, att de följande essäerna närmare
besett också äro pastischer och fantasier. Ämnena äro oftast historiska,,
men den läsare som, imponerad av detaljernas mångfald, tror sig i
boken kunna ha något att lära sig — jag menar några fakta, några nya eller
sanna synpunkter att inhämta — blir grundligen lurad. Något vridnare
än t. ex. Bengtssons syn på det nordamerikanska slavkriget är svårt att
(tänka sig. Det är med full konsekvens han överhöljer med hån de
historieforskare, som söka sanningen, och prisar författare, vilka av
skeendet göra mustig målarkonst likt Froissart eller grandios poesi likt
Carlyle.
Författaren skall, hoppas jag, uppskatta denna beskyllning för
lögn-&ktighet som högt beröm. Ty hans förakt för sak är avigsidan av hans
dyrkan av ord. När han kommer på en stackars bibelöversättare med
lätt smuggla in det fula lilla ordet dock i den vackra frasen »Hon var en
konungs dotter», så blir han ursinnig. Översättarpedantens mål är
riktighet, Bengtssons mål är den konstnärliga effekten. Han är estet.
Den konsekventaste av esteter, Oscar Wilde, föraktade sanningen och
klagade över lögnens förfall. Frans Bengtsson är inte lika djärv, mera
det är med en oförneklig frank öppenhet han uppställer och tillämpar
paradoxer.
Detta skiljer honom fördelaktigt från flertalet av hans nutida svenska
meningsfränder. De äro fega. De kompromissa. De förneka sin lärar
så fort någon anfaller dem, ja även utan anfall. Medan de propagera
esteticism, förege de sig predika moral. Medan de locka folk stå på
huvudet, annonsera de en kurs i jämviktslära. Bengtsson vågar stå på
huvudet samt även vifta med sina färggranna hosor. De servera grådask. Han
kredensar röd burgunder. Dem ogillar man med olust. Honom ogillar
man med nöje.
Onekligen kan den angripne esteten då svara mig, att detta »med*
nöje» avslöjar mig själv som estet. Det medgives, om nämligen med
estet menas glädje åt livets växlande skådespel, bland vilka en käck
pa-radoxmakares krumsprång är ett. Vad jag ogillar hos den människotyp,
som kallas esteter, är slappheten, oförmågan att välja, rädslan för ett;
’avgörande. De inbilla sig, att den estetiska njutningen kräver passivitet^
opartiskhet. De tro till och mied, att denna partilöshet är höjden av
livsbejakelse, medan den i själva verket är ett avskärande av livsnerven.
Liv är val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
