Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Händelser och spörsmål - Penningpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Penning- Det avgörande om riktlinjerna för vår penningpolitik, som
politiken. man kanske ursprungligen väntade skulle komma
omedelbart vid riksdagens början, har blivit uppskjutet nästan
till dess slut. Regeringen nöjde sig i statsverkspropositionen med en
kort upprepning av den vid guldmyntfotens uppgivande gjorda
formuleringen, att målet skulle vara att hålla förskjutningarna i
levnadskostnaderna inom trånga gränser. Då riksbanksledningen i februari begärde
fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa sedlarna med guld och
:närmare utvecklade den tolkning, som man enligt bankens mening borde
inlägga i det tidigare formulerade programmet, gav detta icke
anledning till något ställningstagande från regeringens sida. Finansministern
uppsköt att yttra sig om bankofullmäktiges uttolkning, under hänvisning
till att frågan ännu en gång måste komma under riksdagens prövning.*
eftersom befrielsen från inlösningsplikten skulle utlöpa i maj.
Banko-utskottet och riksdagen funno sig under sådana förhållanden inte heller
böra ta upp hela spörsmålet om penningpolitiken till behandling. Dessa
^uppskov ha utan tvivel till icke ringa del haft sin grund i kännedomen
om frågans ömtåliga natur. De offentligt framförda meningarna ha
åtminstone till synes gått ytterst starkt isär. Kritiken av det
ursprungliga programmet »att hålla prisnivån oförändrad» har delvis varit
synnerligen skarp, och ännu häftigare uttryck har missnöjet tagit sig, då
*det blivit fråga om de medel — d. v. s. räntesättning och
kreditrestriktioner — som riksbanken ansett nödvändiga för programmets
genomförande. Särskilt från kretsar, som representera näringsidkare utanför
storindustrin, och inte minst från jordbrukarhåll, har man med stort
eftertryck framfört sina klagomål och i näringslivets intresse begärt
ändrade riktlinjer. Det enda som härunder varit ägnat att väcka
uppmärksamhet, har varit, att någon Jdar och enhetlig formulering av ett annat
program än det finansministern och bankofullmäktige upplinjerat, icke
låtit höra av sig. Från och till har det visserligen kastats fratn, att vi
borde sträva efter en återgång till 1928 eller 1929 års prisnivå, men av
olika anledningar har en samling kring dylika linjer icke ägt rum, och
det har därför varit omöjligt att förutsäga, hur de stridande fronterna
till sist skulle ställa upp sig, om det nu verkligen skulle bli någon strid.
Det har nämligen också på den sida, där man från början klart tog
ståndpunkt för den av riksbanken förda politiken, kunnat märkas en viss
tveksamhet om hur det från början i grova drag tecknade programmet
närmare skulle utformas. Då Sverge övergav guldmyntfoten, hyste man
nämligen ganska allmänt farhågor för att vi kunde få uppleva en ny
inflationsperiod av samma slag som under och strax efter världskriget.
Dtt var mot denna risk stabiliseringsprogrammet skulle skydda oss, och
det väsentliga ansågs därför vara att så kraftigt som möjligt ge uttryck
åt motståndet mot alla inflationstendenser. Den utveckling som därefter
försiggått, har väl inte visat att dessa farhågor från början voro ogrun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
