Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Nat. Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 355
brokiga figurerna ha kraftigt översmetats med färg och karakteristik.
Man anser det som omogenhet hos den unga lyriken, när fantasin
skenar ifrån den sansade formen, inspirationen blir svulst och
fraserna tom deklamation. En sådan omogenhet kanske ännu
utmärker Kaj Munk — det är ju hans första skådespel. Huvudsaken är
i alla fall, att gnistan och ingivelsen finnas där. Dramaten hade
bestått stycket en ståtlig scenisk ram, som verkligen gav illusion.
Särskilt slutscenen, med den narraktige kungen, dansande en spöklik
kankan till eget flöjtackompanjemang, gav en skrämmande bild av
intigheten och avgrunds förtvivlan vid despotens och tyrannens
korrumperade hov. Den bilden stannade längst i minnet.
Komediteaterns vårprogram, En man för mig, av en författare
med det hoppingivande, vårligt klingande namnet Leo Lenz, är en
fingervisning åt nutidens unga damer att inte genast fallia i farstun
för varje äldre herre med grått vid tinningarna. Det är ett stycke
tidsenlig satir men mest ett älskvärt skämt. Hur tunt och lätt det
än väger, är idén att parodiera nutidsflickans erotiska kelsjuka mot
äldre gentlemän som komediuppslag utmärkt. Dessutom en
fingervisning åt rätt håll. Många unga damer i våra dar leva kvar i den
blåögda romantik, som fordrar svärmisk uppvaktning och
underdånig hyllning av föremålet. Men tidens takt och puls är en annan.
Också kurtisens lagar måste reformeras. Den knappa fristen att göra
karriär och finna utkomst ger ingen plats för "sentimentalt joller",
talet måste bli ja, ja eller nej, nej . . . En lätt och behagligt serverad
vårläxa åt dem det vederbör.
Shaw’s Hjältar (Oscarsteatern) är ett färskt exempel på att
skådespel liksom böcker ha sina öden. Detta första av hans "behagliga
stycken" skrevs redan 1894 och lyfte tack vare sin överraskande
satiriska och humoristiska fräschör i hast upp sin förf. till ära och
ryktbarhet.
Tyvärr har världskrigets förstörelsearbete gått särskilt illa åt
"Hjältar". De tallösa blodsoffren på slagfälten, hjältemodet intill
döden, oberoende av nationalitet och åskådning, ha slagit komiken
ohjälpligt i spillror och kommit det befriande skrattet åt det löjliga
i denna slags heroism att stelna på läpparna. Det smärtfyllda grin,
som kommit efter, har utlöst ett tämligen enstämmigt fördömande av
Shaw’s krigssatir . .. Ofantligt synd, ty "Hjältar" är alltjämt en
strålande rolig komedi, vars berättigande står sig så länge all s. k.
väpnad neutralitet bara innebär förberedelse för nya krig.
"Hjältar" upplevde denna gång icke mer än två föreställningar men
felet var alls icke styckets. Skolteaterns scenupplaga hade måst i
hast flyttas upp på det ordinarie schemat och amputeringen av
viktiga delar klippte totalt vingarna av både den mer luftiga och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
