Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Händelser och spörsmål - Vänstersegern i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Händelser och spörsmål
Även socialisterna äro tämligen bestämt lokaliserade, men ingalunda
till Paris, där man dock nu har ett tiotal mandat, utan fastm-era till
^Frankrikes sydöstra fjärdedel. Om man från räknar Nord och de närmast
angränsande departementen, där ett tjugotal valts, samt Bourdeaux med
några stycken, är det endast enstaka socialister, som lyckats vinna
placering i hela västra, norra och nordöstra delarna av landet.
Anledningen är givetvis främst, att i norr och i sydost finnas de flesta
industriarbetarna, men dessutom sägs .det, att söderns fransmän gärna ge sin
röst så långt åt vänster som möjligt och det förklarar kanske delvis den
stränga lokaliseringen.
Som av röstsiffrorna framgick, hade partiet ryckt fram också bland
väljarna och icke blott i fråga om antalet mandat. Framgången
betingades emellertid till stor del också av den kartell, sam vid andra
omgången bildades mellan socialisterna och den borgerliga vänstern och
enligt vilken så gott som regellöst den minst gynnade av dessa partiers
kandidater drog sig tillbaka, oftast till förmån för den mera gynnade.
På detta sätt räddades givetvis ett stort antal mandat. Kommunisterna
voro dock nu liksom vid förfa valet icke med på dejnna taktik. Genpm
att kvarhålla sin kandidat lyckades de också förhindra att ytterligare
tolv socialister blevo valda utan i stället 12 högermän, vilket
förmodligen anses som en stor vinning. Däremot trädde socialisterna som
regel tillbaka för en bättre placerad kommunist.
Då frågan efter valet gällde regeringsbildningen, uppstod problemet,
om socialisterna skulle fortsätta sin samverkan med socialradikalerna
även i regeringsställning. Den franska partikongressen har städse
uttalat sig mot dylik regeringsallians, fast med städse sjunkande
majoriteter. Denna gång utföll emellertid voteringen så, att kongressen i
princip gillade en samverkan men endast under vissa villkor, vilket
naturligtvis måste anses som ganska självfallet. Avgörande för den
eventuellt ändrade inställningen blir vilka villkor, som ställdes. Man
kan säga, att de icke voro sådana, att de i och för sig på förhand borde
utesluta ett samgående och däri ligger då ett tecken på vaknande ansvar
hos de franska socialisterna. Tvenne olika längre gående förslag, dels
om direkt avvisande och dels om strängare villkor, förkastades. Sedan
är det en annan sak, att det socialradikala verkställande utskottet blankt
förkastade de uppställda villkoren. Herriot ansåg sig stark nog att
regera ensam, och den följande voteringen i kammaren synes också ha
givit honom rätt.
Man kan ju säga, att d,et är varje lands socialistiska partis ensak,
om det vill regera eller inte, eller på vilken väg man tror sig kunna nå
längst. Från internationell synpunkt ville det emellertid denna gång
synas, som de franska socialisterna hade en viss förpliktelse att göra
eftergifter och det länder dem till heder, att de flesta av dem också
föreföllo medvetna därom. För en utomstående synes det också som
en ganska klar sak, att i steril opposition har ett franskt arbetarparti
mycket små möjligheter att ännu på mycket länge kunna uträtta något.
Den lokala fördelningen synes också vittna om att man endast sakta rör
sig framåt i stora delar av landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
