Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 In- och utrikes
kostnaderna. Arbetslönen är sålunda å ena sidan en del av
företagarens kostnader, å andra sidan en del av den köpkraft, som skall
skaffa varan avsättning. Varje enskild företagare har fördel av
att pressa ner sina löner så mycket som möjligt — bortsett nu från
hela den sida som brukar diskuteras under namnet de höga lönernas
ekonomi — därför att vinsten därigenom ökas utan att den samlade
köpkraften nämnvärt sänkes. Han har däremot intet intresse av att
hans konkurrenter lyckas pressa sina produktionskostnader och inte
heller av att deras arbetare få minskad köpkraft. Man skulle därför
kunna säga, att det verkliga idealet för den enskilde företagaren
vore så låga löner som möjligt i hans eget företag, men så höga som
möjligt inom hela samhället för övrigt. Alla företagare kunna
visserligen önska ett sådant tillstånd, men då deras önskningar
uppenbarligen äro oförenliga, har man här stött på en av de "ekonomiska
motsägelser" i det kapitalistiska systemet, som försvåra dess liv, och
som inte se ut att kunna lösas utan en annan, mera solidarisk eller
socialistisk ordning vid fördelningen av arbetets avkastning.
DEN KRITIK SOCIALDEMOKRATERNA under valrörelsen
öva mot det kapitalistiska systemet, bemötes på mycket växlande sätt.
Somliga tycka det är nog att fråga, hur det gick med Englands affärer
under den sista arbetarregeringen. Därmed anser man sig ha
avfärdat "socialismen". Man undrar nästan, varför dessa förnöjsamma
folkupplysare inte påminna om den första svenska socialdemokratiska
regeringen av år 1920 och den andra av år 1921, som inte lyckades
avvärja den förra stora ekonomiska krisen. Då är det trots allt mera
reson hos dem, som peka på Ryssland och fråga, om det står bättre
till där än i den kapitalistiska världen. Felet är bara att dessa
försvarare av kapitalismen inte tala om vad det är för ting de vilja
ha jämförda. Är det folkets levnadsstandard? Även om man nu
kunde få ett rimligt mått för olika länder, vilka är det man har
någon glädje av att jämföra? Skall man ställa den ryske
industriarbetaren bredvid den amerikanske, som har arbete, eller den som
är arbetslös? Eller kanske bredvid arbetaren i den kapitalistiska
industrin i Polen eller Indien eller annorstädes? Den socialistiska
kritiken har alltid gjort en skillnad mellan å ena sidan den torftighet
i levnadsvillkor, som beror på bristande naturliga tillgångar, föga
utvecklad teknik eller sämre yrkesskicklighet och arbetsförmåga, och
å andra sidan den fattigdom och nöd, som breda sig i samhällen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
