Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Ernst Wigforss: Ur krisdiskussionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 Ernst Wigforss
personlig ståndpunkt eller försök till avvägning mellan invändningar
och medgivanden. Förklaringen finner man kanske vid studiet av
de biografiska notiser, som infogats före de olika inläggen. Där får
man veta allt möjligt om vad författarna varit och äro och gjort och
skrivit, och för Sir Josiahs del ta notiserna upp tre gånger så mycket
plats som t. o. m. för Sir William Beveridge.
Frågar man vad de sex representera ifråga om inflytande, vore
det bäst att svara: ingen vet. De höra alla till samma generation, med
födelseår från 1879 till 1883. De äro självskrivna som "sakkunniga"
vid alla officiella ekonomiska utredningar, deras omdöme — om de
någon gång vore eniga — skulle antagligen väga tungt i frågor, som
inte ligga alltför nära det politiska stridsfältet, men deras förmåga
att påverka "de maktägande" får man akta sig för att överskatta.
Förmodligen tar märr inte fel, om man gissar, att kanske fem av
de sex vid sista valet röstade för den nationella regeringen, men
ingen av dem skulle kunna utpekas som anhängare av regeringens
ekonomiska politik. Tre av dem göra skarpa attacker mot
tullpolitiken. Om Blackett tänker sig någon framtid för ett engelskt
tullsystem, är det som led i en planhushållning, som har till uppgift
att reglera men inte hämma varuutbytet mellan folken. Keynes, som
före Englands uppgivande av guldmyntfoten förordade en tulltariff,
anser förhållandena efteråt väsentligt förändrade, och om han ändå
inte är beredd att med särskild hetta angripa tullpolitiken, är det
av det rent speciella och "nationella" skälet, att han anser England
på den vägen kunna återvinna sin frihet att ta ledningen vid det
internationella återuppbyggnadsarbetet. Det är svårt att i det fallet
inte instämma med Beveridge, som tycker det är en farlig väg att
skaffa sig styrka för en internationell aktion.
"Om försvaret för att vi stärka oss själva är, att vi äro bättre
internationalister, så förstöra vi det försvaret, om vi, förutsatt att sådant är
möjligt, stärka oss genom att apa efter de andras dåraktiga nationalism. Att
försöka på det viset själva få det bättre framkallar repressalier. Att på
det sättet söka få det bättre är självmord Vi äro mer än något annat folk
beroende av hela världens välstånd. Vi böra försöka stärka oss själva här
hemma, så att vi kunna öva inflytande utåt, men inte genom medel, som
direkt äro riktade mot andras handel."
Stamp slutligen börjar med att bekräfta sin orubbade tro på
frihandelns överlägsenhet, innan han gör sina medgivanden åt en
"tillfällig" protektionism, som inte bör få räcka längre än "18 månader
eller två år".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
