Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 In- och utrikes
De som voro med och fattade beslutet att trots frånvaron av en
klar majoritet inom riksdagen för socialdemokratisk politik likväl
bilda en socialdemokratisk regering, voro säkert alla medvetna om
det allvarliga i detta avgörande. Läget var inte detsamma som år
1924, då den föregående socialdemokratiska regeringen trädde till.
Den fråga som då framför allt syntes vänta på omedelbar lösning,
var den om en begränsning av våra militära utgifter, och den
skarpaste gränslinjen gick i det fallet inte mellan socialdemokraterna
på ena sidan och alla de borgerliga partierna på den andra. Utsikterna
till en lösning med bistånd av de frisinnade och i närheten av de
socialdemokratiska linjerna voro från början stora, och det föreföll
inte uteslutet att en samverkan i nedrustningen skulle kunna
utvidgas till att omfatta även vissa sociala reformplaner, främst en
arbetslöshetsförsäkring. Förhoppningarna gingo som bekant inte i
uppfyllelse, den socialdemokratiska regeringen störtades av ett
borgerligt block just på frågan om den riktiga arbetslöshetspolitiken,
och motsättningarna ha i detta fall under de följande åren inte
utjämnats. Det har snarare sett ut, som om den allt mera svårartade
depressionen skulle ha grävt ännu djupare klyftor mellan den politik
till bekämpande av arbetslösheten, som socialdemokraterna förfäktat,
och den som de borgerliga partierna samlat sig omkring. Mot
förslagen om offentliga arbeten i den öppna marknaden har man ställt
nödhjälpsarbetena med deras särskilda villkor, och mot varje
väsentlig utökning av arbetstillfällena genom samhällets försorg har man
fört fram kravet på den största möjliga begränsning av det
allmännas utgifter. Även om man under den politiska striden stundom
gett åt dessa motsättningar en "principiell" tillspetsning, som inte
alltid varit nödvändig, är det uppenbart att utsikterna för en
krispolitik efter socialdemokratins linjer måste anses för ganska ovissa
i en riksdag, där de borgerliga fortfarande inneha flertal, även om
detta flertal i andra kammaren reducerats till ett minimum. Hade
det inte då varit riktigare av socialdemokraterna att säga nej till
anbudet att bilda regering?
OM GENTEMOT SOCIALDEMOKRATIN — jämte den
handfull kommunister som väl i praktiken inte kunna underlåta att i
händelse av strid rösta mot de borgerliga — hade stått ett enhetligt
och sammansvetsat borgerligt parti, skulle frågan om en
socialdemokratisk regering knappast ha uppkommit. En majoritet även om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
