Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Magnus Nitsson: Hur göra antitesen till syntes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR GÖRA ANTITESEN TILL
SYNTES?
Av MAGNUS NILSSON.
Det problem som synes vara på samma gång det mest brännande
och mest svårlösta för arbetarrörelsen i alla länder just nu är dess
ställning till nationalismen. Även om vi för länge sedan i teorin
anslutit oss till det universella broderskapets förnuftiga tanke, med
andra ord till internationalismen, äro vi nog ännu i praktiskt avseende
betänkligt nationella då det gäller. Det vill säga: under fredliga
förhållanden då just ingenting står på spel äro vi det förra, men vid en
intressekonflikt mellan det "egna" landet och ett annat synas även
arbetarna ha allt för lätt att bli ej bara nationalister utan till och med
chauvinister. Det mest drastiska exemplet på detta förhållande utgör
väl arbetarklassens hållning vid krigsutbrottet 1914, och man kan inte
skönja ett enda tecken som tyder på att det skulle bli stort
annorlunda i en liknande situation just nu eller att andra länders arbetare
skulle reagera på ett annat och förnuftigare sätt än vad Tysklands,
Frankrikes, Englands etc. arbetare gjorde då. Snarare tvärtom. För
närvarande synes nationalmedvetandet uppleva en kraftig renässans
så gott som hela världen över, kraftigast i de länder som voro
invecklade i det senaste stora kriget. I sanning ett ganska sällsamt
fenomen! Och i Japan, Kina, Indien, kort sagt överallt på jorden
gör sig, enligt vad kännare vittna, ett nationellt uppvaknande
märkbart på ett särdeles markant sätt. Vid ett krigsutbrott eller bara
krigsfara komme denna nationalism att slå ut i full låga — den
saken kan man inte blunda för.
Det är väl ganska betecknande att under den tyska
presidentvalskampanjen försökte även kommunisterna att spela på de nationella
strängarna, och deras kandidat Thälmann presenterades som "den
nationella befrielsens kandidat". Kommunisterna som ju gärna vilja
göra anspråk på att ha monopol på internationalismen! Kommentarer
överflödiga.
Det är självfallet att en internationalism som sviker i det avgörande
ögonblicket är totalt värdelös. Den är värd ungefär lika mycket som
den åskledare som råkar ur funktion så snart det blir åskväder. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
