Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Al Vanner: Riksdagsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Al Vänner
Absolut sett ha socialdemokraterna den största ökningen, en hel del
större än bondeförbundets och kommunisternas tillsammans, vilka
båda grupper voro de enda övriga som ökade. Den socialdemokratiska
ökningen är också betydligt större än hela kilbomsgruppen och
avsevärt mer än dubbelt så stor som det sillénkommunistiska masspartiets
hela röstetal. Procentuellt sett blir ökningen 19 %, eller nära en
femtedel av den gamla röstsumman.
Relativt sett komma emellertid både kommunisterna och
bondefÖr-bundet före. Kommunisterna omfatta ju emellertid tvenne häftigt
stridande grupper och böra fördenskull kanske inte sammanslås, vilket
dock är nödvändigt för att få en jämförelsepunkt med föregående
val. Det kan emellertid gott erkännas, att kilbomsgruppen klarat sig
genom valstriden åtskilligt bättre än de flesta torde ha väntat. En
förlust på 20,000 röster är inte särskilt stor efter en genomgången
partiklyvning. Betydligt över hälften av röststyrkan ligger dock i det
fåtal kretsar, där partiet förut haft representant, och kan kanske
därför till dels förklaras efter personliga linjer.
Bondeförbundets framryckning var väntad. Snarast torde man
kunna säga, att den blev mindre än som spätts, därmed inte sagt, att
det är någon dålig prestation att öka ett så pass högt röstetal som
över en kvarts miljon med en tredjedel. Partiet har nu, förmodligen
definitivt, distanserat den borgerliga vänstern.
Denna jämte högern led nederlag. Högerns röstförlust är absolut
sett störst i det den uppgick till över 100,000 röster mot den
borgerliga vänsterns knappa 80,000, men räknat i procent blir situationen
allvarligare för liberalerna och de frisinnade. Särskilt liberalerna,
som redan förra gången sjönko ned till en endast lokalt och sparsamt
förekommande rest av det en gång så stolta liberala samlingspartiet,
synas ha förlorat en relativt stor del av sitt gamla röstetal, helt
naturligt, då det ju måste vara föga lockande för väljarna att kasta
bort sin röst till ingen nytta. Det är dock mycket svårt för att icke
säga omöjligt att särskilja de båda borgerliga vänsterpartierna, ty i
många kretsar gingo de fram med gemensamma listor och i andra
har uppgift om uppdelningen icke lämnats.
Vill man se utvecklingen under en något längre tidrymd, framgår
dêrTav efterföljande uppställning, som omfattar valen efter
kvinnorösträttens införande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
