Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
515
kvida medel eller enskildas pengar på kistbottnen, att slutligen alla
dammar sprängas och sparmedeln måste bli tagna i bruk.
Föreställningen är dunkel och man letar förgäves efter närmare utläggningar
om själva det ekonomiska och psykologiska förlopp, som antydes med
bildspråket. Till och med då kritiken av sparsamhets- och
inskränkningspropagandan formuleras av kända teoretiska och praktiska
ekonomer — såsom nyligen skett i ett gemensamt offentligt uttalande
av sex engelska berömdheter — har svaret åtminstone här i landet
bara blivit ett upprepande av gamla påståenden utan verklig
diskussion av det som är frågans kärnpunkt. Ty denna är som bekant
inte, om det är bättre att köpa skor för en miljon eller att använda
miljonen till att bygga en sko fabrik. Diskussionen om hur folks
inkomster bäst skola användas, kommer alltid att framkalla delade
meningar, och hur mycket som rimligen bör går till den dagliga
nödtorften eller bekvämligheten och hur mycket som bör offras för en
framtida rikligare försörjning genom kapitalbildning, är en stor fråga
för sig. Men innan den kommer upp, möter man det problem som
just nu skiljer "sparsamhetsvännerna" från dem som önska "ökad
rörelse", nämligen problemet om alla de sparade medlen
överhuvudtaget komma till användning. Det är detta senare som de nämnda
sex engelsmännen, i likhet med många andra, uttalade sina tvivel på.
Deras utgångspunkt är just, att under en svår depression som den
nuvarande dragas pengar bort från konsumtionen, eller som det heter
sparas, utan att därav följer, att dessa pengar i stället tagas i bruk
för att "bilda kapital" i form av nyanläggningar eller förbättringar
eller lager etc. Följden blir att den utnyttjade "köpkraften" blir lägre
än t. o. m. den under depressionen minskade produktionen och att
därför priserna fortfarande pressas neråt. Så får man en förklaring
till "deflationen". Men då professor Cassel vill komma ifrån dessa
kritiska invändningar mot en konsumtionsbegränsning, som inte
åtföljes av en ökad tillverkning av produktionsmedel, riktar han hela
uppmärksamheten på vissa fakta, som kunna tyda på minskning av
sparmedlen, och undviker att gå in på frågan om "deflationen". Han
tvingas till och med att uttrycka sig så, som om han förnekade
tillvaron av denna deflation. Och ändå är det ingen, som i andra
sammanhang så enträget och kanske även ensidigt som prof. Cassel
förfäktar uppfattningen att krisen är en enda stor deflationsprocess,
igångsatt och vidmakthållen av de kreditgivande instituten i världen
genom deras oförmåga att hålla krediten på en nivå, som svarar mot
verkligen tillgängliga sparmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
