Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Victor Svanberg: Halvmodernt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halvmodernt 537
Vi ligger där i gröngräset med våra armolblanka gevär
och begraver ansiktet i den gröna mattan,
andas in doften av gräs, av jordens syra —
Å, vackra gräs, goda jord,
varför skall vi strida för din skull?
Jag vill ingen döda,
jag vill inte dö för något land!
Skall jag dö för gräset och vinden?
Skall jag dö för björkarna och solskenet?
Ingen äger gräset och mullen,
ingen äger mig —
vi har givits åt oss själva,
vi är oavhängiga, universella!
Tyvärr är poeten en smula inexakt. Var finnas så fria och
universella soldater och var mull, som ingen äger? Hans gräsälskande
soldater lösa fredsfrågan lika lättvindigt som Hildurs unga älskare
löste könsfrågan.
Det är gott och väl att älska, när man ser kor älska, och vara
fridsam, när man ligger under björkar, men hur reagerar han, när
det verkligen gäller? Återigen får man bevittna, huru Lundkvist
låter perspektiven djupna utan att därför överge sin estetiska
oberördhet. Liksom vi funnit honom stundtals medveten om
kärlekslivets avgrunder, kan han också dra slöjan av från socialt elände.
Parallellen kan följas ytterligare ett steg: han accepterar allt utan
tvekan. Som personligheterna offras åt Astarte, så offras de åt
Mammon. Han konstaterar åter, utan en darrning på rösten, att
Liv ger Död, Död ger Liv i evig kretsgång. Det gör ont ett
ögonblick, men Livet växer och förnyas:
Vilka är det som vilar där i kistorna?
Det är offer för sociala konflikter,
offer för hungerkravaller och bristfälliga skydd i fabrikerna.
Det är några av slumpens utvalda.
Det kunde vara du eller jag.
Askan slår ner i höga hus och i låga.
Varför står ni kvar vid gravarna?
De döda är ju inte där.
De har gått vidare, mot nya möjligheter,
nya legeringar, nya höga fabriker,
till en ny sång som föds under subtila, skickliga händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
