Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Alva Myrdal: Kollektiv bostadsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
602 Alva Myrdal
blivit alltmer illusoriska, och därmed har även kvinnan dragits med
ut i den industrialiserade världens förvärvsarbete. Även gifta
kvinnor ha ofta arbete utom hemmet. Detta är den ena
fundamentala förändringen, som träffat familjen som social institution — att
diskutera dess moraliska konsekvenser hör inte hit — arbete,
produktivt arbete, är ett kvinnornas krav, och som sådant ett socialt
faktum, som ligger fullt i linje med hela utvecklingstendensen.
Det andra faktum, som märkbart påverkat familjens struktur är
att familjerna ha blivit mindre. Födelsekontrollen är ett annat
socialt faktum, som vi måste räkna med i alla försök att organisera
de interna familjeproblemen. Men i och med att familjen har blivit
mindre är illusionen om hushållsenheten allt grällare. Den stora,
produktivt arbetande familjen var ett självförsörjande samhälle.
Den gav också en rikt facetterad social miljö, ofta självtillräcklig.
Barnen lärdes in i de äldres arbets- och handlingsvanor, som voro
ändamålsenliga för deras fortsatta liv i föräldrarnas spår. Familjen
var en stabil cellbildning i samhället.
Den moderna familjen ger ingen av dessa fördelar. Som
hushållsenhet är den givetvis under optimal storlek, om man strävar efter
en ekonomiskt fördelaktig organisationsform. Och som social miljö
är den otillräcklig. Hemmets möjlighet att vara en lämplig livsmiljö
för barnen har upphört. Skolan har därför också tagit hand om
dem allt mer och mer.
Den nya lösen på alla samhällslivets fronter är ju organisation,
samarbete, rationalisering. Det ter sig då självgivet, att även den
moderna familjen bör söka en livsform anpassad efter dess speciella
krav; en ny bostadsform alltså. Ett stadshus, där man i 20 små
kök över och bredvid varandra lagar köttbullar, och där många
små barnkamrar (för att inte tala om än sämre arrangemang för
barnens tillvaro) hysa varsin tynande och instängd människotelning
— ropar det inte efter en planmässigare organisation, en
organisation i kollektivismens tecken?
Det är sannolikt klokt att ej göra början med att ens propagera
en rationalisering av förhållandena för de tusentals familjer, som
ingen medveten önskan ha om en rationalisering. Men det finns
en kategori, som slutat trivas i de nuvarande formerna, och det
är i första rummet de familjer, där hustrun har arbete utom
hemmet. Detta må te sig aldrig så fördömligt från vissa moral-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
