Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Victor Svanberg: Gentlemannens svanesång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 Victor Svanberg
sträcker sig rivaliteten mellan lantjunkarens jaktgröna och
citymannens svarta dress. Först på 1800-talet är gentlemannen färdig. Hans
förmiddagsdräkt är svart eller grå, hans evening dress svart.
Vad som hänt under ommaskeringen är detta: när aristokratin
absorberat borgarnas blod och borgarnas pengar, fingo de borgerlig
moral på köpet. Och dessa engelska borgares moral var kristen
moral, calvinsk-puritansk. Den förbjöd icke egendom eller
maktutövning men inordnade dessa mänskliga instinkter under himmelska
budord: gudsfruktans och människokärlekens. Det gav anledning till
åtskilligt avsiktligt hyckleri och till ändå mer omedveten humbug.
Men det kan omöjligen förnekas, att den förändrade överklassens
livssyn var förändrad. Att äga och härska var ej en glad självklar
rätt bara, utan lika mycket en tung ansvarsfull plikt.
Kanske borde det i förbigående anmärkas, att Calvin icke varit
ensam att verka förfinande, liksom jag naturligtvis ej menat att ge
Vilhelm erövraren skulden för all brutaliteten i den engelska
överklassens psyke. Båda äro tagna som typer. Tidigare än i något
annat land släppte dogmkristen åskådning sitt järngrepp i England.
Men den benthamska lyckomoralen har, i de kretsar där den avlöst
den kristna, verkat i samma riktning. Kärlek till nästan och
hänsynen till andra individers berättigade lyckokrav ha dämpat den
glupska egoismen till den avmätta självbehärskning, som är
gentlemannens största prydnad.
Men hur långt kan hänsynsfullheten drivas utan att upphäva
här-skarprerogativen och egendomsrätten?
Vi äro därmed framme vid det problem, som Galsworthys
människor arbeta med.
I hans genombrottsverk, som bär det symboliska namnet Man of
property, är problemställningen denna: Soames, rik och självsäker,
låter en ung och fattig arkitekt rita ett hus. Soames’ hustru Irene
förälskar sig i arkitekten. Maken hämnas med att stämma arkitekten
för något fel på huset, som denne skulle vara skuld till. På den
lumpenheten svarar hustrun med att stänga dörren för sin man och
gå till sin älskare. Soames har hotat att slå henne men han bryter
inte upp dörren. Varför inte ?
Galsworthy uppkastar själv frågan och svarar så här. Soames är
en gentleman och en gentleman fruktar ingenting så mycket som att
göra sig löjlig. Det löjliga skulle inte komma att ligga i våldet utan
tvärtom i oförmågan att föra våldet till slut. Mannen känner, att
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
