Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Arbetslösheten ur demografisk synpunkt. Av Gustaf Alegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De höga siffrorna för åren 1935 och 1936 bero på 1920 och 1921
års höga nativitet, som vi redan omnämnt i det föregående. Vi
ha hela tiden använt oss av dödlighetssiffrorna för perioden
1921—25, men skulle en avsevärd förbättring (försämring icke sannolik)
i dödligheten inträffa, kunna de beräknade siffrorna givetvis komma
att undergå någon förändring, dock knappast av praktisk betydelse.
Någon hänsyn till migrationen ha vi icke kunnat taga, men den
torde väl numera knappast komma att spela någon avsevärd roll,
ty emigrationen är som bekant nu inskränkt till ett minimum och
immigrationen kunna vi väl under nuvarande förhållanden icke
tilllåta någon betydande ökning.
Som vi se ha de i 15-årsåldern inträdande pojkarna för varje år
minskats till antalet. Om vi jämföra siffran för år 1924, 61,000,
med den beräknade för år 1946, 42,000, så är skillnaden ju ganska
avsevärd, en minskning med 19,000 personer eller cirka 31 %. Redan
dessa siffror giva oss en föreställning om vilken lättnad på
arbetsmarknaden detta innebär. Om vi i år kunnat räkna med 55,000
nya arbetssökande, så ha vi om tio år blott 45,000 och om fjorton
år icke mera än 42,000, en minskning alltså på 13,000. När vi
jämföra denna "vinst" med den nuvarande stora arbetslöshetens
massor eller med maximum under åren 1921—22, då vi räknade
160,000 hjälpsökande, så tycker man kanske att den är som en
droppe i havet.[1] Det är givetvis en omöjlig sak för
befolkningspolitiken att ta hänsyn till konjunktursiffror; vad den möjligen kan
eftersträva är att med ledning av "den normala arbetslöshetens"
storlek o. d. varna för en eventuell överbefolkning och detta
naturligtvis endast på längre sikt.
Om vi betrakta landets arbetsföra manliga befolkning — t. ex.
åldern 15—65 år — som en sluten population, så sker dennas
nyrekrytering dels genom de nytillkommande femtonåringarna och dels
genom invandringens halt av män i åldern 15—65 år. Populationens
minskning sker genom sextiofemåringarnas uppflyttning i högre
åldersklass, genom dödens härjningar bland 15—65 års män samt
genom emigration av män tillhörande dessa åldrar. Genom detta
betraktelsesätt blir det lättare för oss att få en överblick över landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
