Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Henrik Petrini
alltför stort spelrum i det ekonomiska livet En god inblick i de
ekonomiska förhållandena får man vid en kritisk granskning från
dessa synpunkter av aktiebolagsväsendet.
Vad då först arbetarna beträffar, så synes rättvisan fordra att
de arbetare, som hava ungefär samma utbildning och samma skick*
lighet, böra ha ungefär samma avlöning alldeles oberoende av hur
stor vinst företaget ger, eftersom de inte utöva något avgörande
inflytande därpå. Vinsten är nämligen i regel beroende dels på
konjunkturerna, dels på ledningens affärsduglighet och dels slutligen
av ingenjörernas snillrikhet. Härmed är uppvisat ohållbarheten i
en fördom, som agitatorer plägat inympa hos arbetarna, att det
egentligen skulle vara de som borde ha hela vinsten, eftersom det
är de som utföra hela arbetet. Denna teori är så mycket felaktigare,
som det mesta arbetet utföres av maskiner och, i den mån tekniken
utvecklas, de återstående arbetarna i allt högre grad komma att
ersättas av maskiner, såsom redan skett i kvarnindustrin. Men
naturligtvis bör en god dusör givas en arbetare för varje värdefull
rationalisering i arbetet, som han hittar på.
Då all egendom egentligen är att betrakta som ett lån från
samhället och företagaren som en samhällets funktionär, så bör arbetaren
också ytterst betraktas som en samhällets funktionär. Härav följer
att staten bör ha ett avgörande inflytande på arbetslönerna, lika väl
som den nu bestämmer om sina tjänstemäns löner. Arbetarnas och
arbetsgivarnas kamporganisationer bleve då överflödiga.
I huvudsak kan sägas detsamma om aktieägarna. Dessa utöva
ännu mindre något inflytande på företagets gång och böra därför
inte häller hava rätt till andel i företagets vinst utöver vad som
fastställts som det normala. Härvid kommer dock en annan
omständighet med i betraktande. Varje nytt företag är nämligen förenat
med en viss risk, och därför bör utdelningen pr aktie motsvara
normal ränta ökad med en riskprocent som beräknas så, att vinst
och förlust å denna ta ut varandra i medeltal. Liksom arbetarnas
löner bli utjämnade, så utjämnas också inkomsterna för aktieägarna
i olika företag.
Även på chefen kan man tillämpa samma rättsgrunder vid
bedömning av löneförmånerna. Personer med samma utbildning och med
i stort sett samma praktiska duglighet böra ha samma löneförmåner.
Men den praktiska dugligheten är ofta svår att bedöma på annat
sätt ali efter resultatet, och dels därför, dels för att uppmuntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
