Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Arbetarrörelsen och militären. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 Karl Fredriksson
föralit riktar sitt hot mot arbetarrörelsen och allt vad den tillkämpat
sig.av demokratisk frihet— är det då underligt om man just inom
arbetarrörelsen anser det vara tid att hålla vapensyn?
Man skall icke överskatta militärens roll som ett försvar för
demokratin. Det är den röda tråden i Nils Anderssons resonemang i
nyssnämnda artikel.
Jag säger: man skall varken överskatta eller underskatta. Men
då problemet behandlas bör man icke skjuta undan militärens roll
förrän den är ordentligt genomsedd.
För det första är militärens roll i demokratins försvar icke en
begränsad nationell fråga. Jag skulle vilja rekommendera
tankeexperimentet, att England och Frankrike i denna stund vore fullständigt
blottställda på allt vad militärmakt heter — skulle vi dra en
lättnadens suck? Skulle det kännas skönt i denna stund och med
nazi-Tyskland för ögonen om demokratierna — där avmätningen väl
borde tänkas vara först och lättast uppnåelig — hade kastat ifrån
sig alla vapen? Jag tror snarare, att hur ärligt man från
socialdemokratins sida eftersträvar avrustning, så äro vi nog i själ och hjärta
ense om, att en avrustning av nyssnämnda beskaffenhet skulle bereda
oss mera fruktan än trygghet. Det behöver sannerligen inte vara
någon väderflöjelmentalitet, om det hos eljest mycket
avrustnings-vänliga kretsar inom arbetarrörelsen skulle ha blivit en åtskilligt
annorlunda syn på läget än den som rådde före nazisegern i Tyskland.
Därest man inom arbetarrörelsen i nuvarande stund anser det vara
tryggare att de demokratiska staterna ha vissa möjligheter att sätta
gränser för Nazi-Tysklands maktfullkomlighet, då bör
arbetarrörelsen i dessa stater vara nog hederlig att medverka till
upprätthållande av den militärmakt, som arbetarrörelsen då det kommer till
kritan inte vill vara utan.
I socialistisk teori har försvarsnihili&men aldrig varit någon
obligatorisk ingrediens. Det gäller i synnerhet för den utpräglat
marxistiska linjen, där den känslobetonade pacifismen liksom för övrigt
allt känslotänkande stått illa till boks. Inom de flesta länders
socialdemokrati har försvarsnihilismen likväl haft en betydande
utbredning och mer eller mindre starkt satt sin prägel på de
socialdemokratiska partiernas praktiska politik. Att inställningen från början
kommit att bli sådan är knappast förvånande, då man betänker hur
arbetarrörelsen vid sitt framträdande möttes från deras sida som då
dirigerade fosterlandet och dess militära försvar. En arbetarrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
