Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11, 31 okt. 1933
- Litteratur
- Anton Mohr: Tragediens! sista akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Anton Mohr; Tragediens sista akt. Norstedt. Kr. 6:50.
Den av de tyska nazisterna livligt omhuldade legenden om »dolkstöten
i ryggen», d. v. s. de radikala tyska partiernas defaitism under
världskrigets sista skede, varigenom den starka tyska härsmakten skulle brutits
sönder och kriget gått förlorat, dementeras på det bestämdaste av Mohr.
Förf. stöder sin framställning på officiella urkunder. Den tyska
nationalförsamlingen tillsatte 1919 en kommission, som fick i uppdrag att
undersöka vilka som buro ansvaret för kriget, En sektion inom denna
kommission, vilken icke ännu helt avslutat sitt arbete (och nu blir det väl
aldrig avslutat) har behandlat frågan om orsakerna till Tysklands
sammanbrott 1918 och hopbringat ett mycket omfattande material. Detta
jämte en dokumentsamling, Amtliche Urkunden zur Vorgeschichte des
Waffenstillestandes, har legat till grund för Mohrs studie. Det rör sigi
alltså om officiella akter, och dessa visa oförtydbart att den tyska hären
bröt samman av utmattning, helt naturligt för övrigt, då Tyskland i det
hela var alldeles utpumpat av de fyraj krigsårens påfrestningar.
Det är underbart att det vaqit möjligt för den hitlers.ka propagandan
att framgångsrikt driva satsen, att sammanbrottet skulle berott på den
förutnämnda omständigheten, då avgörande bevis för motsatsen ligga
blottade genom dessa aktsamlingar. Förklaringen kan endast ligga däri
att det tyska folket icke velat tra på fäkta utan hellre på ep vrängd
framställning, enligt vilken »den nationella äran» bättre; kan behålla sin
strålglans. En av de män, som spelade en betydande politisk roll vid
tiden för sammanbrottet, var den nu landsflyktige Ph. Scheidemann. Han
Vjisade sig enligt dokumenten på intet sätt förtjäna den nedsvarfning, som
Hitler och dennes hejdukar utsatt honom för, och det är bittert att be-*
vittna, att när den nu gamle, förbrukade politikern tillåtit sig att från
exilen hänvisa till vad fakta säga gentemot den ohederliga agitationen,
så utkräves hämnd därför på hans släktingar; en dotter och måg ha som
bekant bringats till självmord på grund av nazisternas djävulska
förföljelser. Förvildningen är i sanning gränslös i dagens Tyskland.
Sanningen om sammanbrottet är helt enkelt att tyska västfronten icke
längre höll stånd och att Tysklands bundsförvanter nödgades ge upp. I
ett slag visade det sig att ställningen var ohållbar. Om man skall tala om
någras skuld till katastrofen, måste ansvaret falla mycket tungt på
krigis,-ledningen, som icke tidigare insett lägets förtvivlade allvar och från att!
ha givit regeringen, politikerna och hemlandet de mest bestämda
försäkringar om arméns orubblighet, plötsligt gåvo uttryck för den största
nervositet. Katastrofen kom alldeles oförberett för det tyska folket.
Arméerna stodo långt inne i fiendeland, de voro oslagbara, krigsmålen
behövde icke ryggas — och helt oförmodat började nederlagen hopa sig,
fronterna vacklade, allt störtade samman. På två månader sänktes det
tyska folket i en djup avgrund av nattsvart förtvivlan.
Den första reaktionen var otvivelaktigt sund. Man vände sig mot
kejsaren och krigsledningen, som åtminstone med fog kunde klandras för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0566.html
