Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Tysklands näringar. Av K. A. Damgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 K. A. Damgren
ställningen bunden till råvarans fyndort. Det finns t. o. m. exempel
på att järn- och stålverken begynt lösgöra sig från kolgruvornas
grannskap. Sålunda anlades i början på århundradet medelstora
järnverk både vid Stettin och Lybeck, där man drog fördel av den
billiga transporten vattenvägen och så att säga lät stenkol och
järnmalm mötas på halva vägen på platser, som dessutom lågo gynnsamt
till ur avsättningssynpunkt.
Brunkolens ständigt stigande andel i Tysklands industriella
bränsleförsörjning har i förening med den fortskridande elektrifieringen
återverkningar på Tysklands ekonomiska struktur, vilka till sina
slutresultat sammanfalla med följderna av tendensen till ökad
förädlingsproduktion. Den industriella produktionen lösgör sig geografiskt allt
mer från råvarufyndigheterna. Den enorma anhopningen av ständigt
nya industrier kring kolgruvorna och järnverken är på väg att upp*
höra och avlösas av en sund decentralisation.
Någon ökning av stenkolsbrytning och järn- och ståltillverkning är
för framtiden ej att vänta. Befolkningssiffran stagnerar, och även
om kraftbehovet pr invånare växer, tillfredsställes detta kraftbehov
numera bekvämare och billigare medelst överföring av elektrisk
kraft från brunkols fält eller vattenfall än genom fortsatt
utbyggande av stenkolsgruvorna. Järn- ooh stålbehovet ökas icke heller i
samma tempo som fordom, sedan järnvägsbyggandet i Europa i det
stora hela kan anses avslutat. Stenkolets och järnets absoluta
herravälde inom industrin är förbi. De ha nu blivit produktionens tjänare
i stället för dess herrar.
Den tyska industrin sysselsatte 1925 nära 13 miljoner personer,
därav nära 3 miljoner i Rhenlandet och Westfalen. Denna siffra
gei en föreställning om stenkolets och järnets betydelse, men också
om gränserna för deras förmåga att draga till sig förädlingsindustrin.
Runt om Tysklands ojämförligt viktigaste stenkolsdistrikt ligger vid
Rhen och dess bifloder Ruhr, Emscher och Lippe järn- och
stålproduktionens centrum, omgivet av en rik verkstadsindustri och
manufaktur. Rhenlandet och Westfalen ha emellertid också en
betydande textilindustri och kemisk industri och förse stora delar av
det övriga Tyskland med elektrisk kraft och i växande utsträckning
även med gas genom gasfjärrledningar.
Näst det västtyska industriområdet kring Rhen och Ruhr är
Sachsen Tysklands förnämsta industricentrum. Här ligga textilindustrins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
