Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Otto R. Wangson: Bortglömda reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades, ty han kunde med läkarbetyg styrka sin försörjningsoförmåga.
Han fick alltså understöd enligt 1 §, som ersattes av
hemortskommunen. Men så en vacker dag hade väl mannen hämtat sig så pass,
att han inte längre var sjuk. Han fick inget läkarbetyg. Och
följaktligen heller ingen hjälp av fattigvården! Han klagade hos
länsstyrelsen — en gripande vädjan om samhällets barmhärtighet. Men
för personer som icke ha hemortsrätt inom kommunen är dettas stora
hjärta kallt. Mannen skriver själv: "Jag har levat ärligt och redligt hela
detta året som gått sedan jag kom hem i januari efter 3 års fängelse
och jag anser att det skulle bliva oerhört svårt om jag på grund
av bristande hjälp skulle vara nödgad att återfalla till förbrytarnas
kategori." Vet ni vad Konungens Befallningshavande kommer att
säga? Jag kan viska er det i örat. "Kungl. Maj:ts
Befallningshavande har tagit handlingarnas innehåll i övervägande; och enär
av utredningen i ärendet framgår, att sökanden icke på grund av
omständigheter, varom förmäles i 1 § lagen om fattigvården, är i
behov av understöd, finner Kungl. Maj:ts Befallningshavande
skäligt lämna ansökningen utan bifall." Lägg märke till
formuleringen, som är oangriplig och helt ansluter sig till fattigvårdslagen: av
utredningen har ingalunda framgått, att sökanden ej varit i behov,
kanske t. o. m. trängande behov, av fattigvård. Men behovet
grundar sig inte på omständigheter, som i 1 § fattigvårdslagen omtalas,
och därför är den stackars människan hjälplös och själve Konungens
Befallningshavande maktlös.
Man skall inte tro, att detta just är undantaget, som bekräftar
regeln om samhällets hjälpplikt gentemot alla oförskyllt nödlidande.
Nog är väl den regeln dess bättre ganska allmänt erkänd och följes
även i stort sett inom de flesta större industrikommuner. Med vissa
reservationer och modifikationer. Än är det ungkarlarna, som
utestängas från all hjälp; än skärper man hemortsrättsbestämmelserna
för att därigenom komma från sina (blott moraliska) plikter;
återigen på andra håll fastställas understöden så att de icke möjliggöra
ens det knappaste uppehälle.
Men överallt, eller så gott som överallt, är en stor kategori
hjälpbehövande stängd för all hjälp: de olyckliga varelser, som råka vara
bosatta inom en kommun och ha hemortsrätt inom en annan. Det
är ingen oansenlig skara, som det här gäller: de äro många, ity att
de äro legio. Med den rörlighet, befolkningen i våra dagar har, är
omflyttningen större än man tror. Och kommer sjukdom eller
arbetslöshet emellan, kan det dröja åratal, innan man förvärvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
