Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Mauritz Västberg: Idéoffensiv för socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i bruk för att pressa ned löner och sociala utgifter i näringslivets
konkurrens om exportmöjligheterna och att systemet med
nödvändighet kommer att bryta samman i en katastrof. Men trots allt
träder inte kapitalismen frivilligt tillbaka. Ännu har den utsikter att
hålla sig kvar. Och även öka sin makt. Med tillhjälp av en
imperialism och nationalism, som splittrar folken, en protektionism,
som ställer stad och land emot varandra, en rationalisering och
feodalisering, som splittrar arbetarklassen, kan den bygga upp stärkta
sociala ställningar. Denna teckning är på många punkter väl mörk
och ensidig. Ännu härska inga monopol suveränt ute i världen även
om de i vissa land på enstaka områden dominera. Men tendensen
är klar. Någon enhetlig kapitalistisk mening bakom de olika
företeelserna kan man icke skönja. Tvärtom råder ofta vild konkurrens
och olika meningar om den ekonomiska politik som föres. Det synes
mindre vara en medveten vilja än ett verkligt nödtvång som pressar
kapitalismen att vidtaga vissa åtgärder. Och trycket blir bara
starkare under en kris. Huruvida kapitalismen löpt linan ut är ännu
ett frågetecken. Både Marx och Lenin ha profeterat fel. Tidpunkten
för katastrofen har förskjutit sig genom att nya lägen inträtt.
Kanske även de Man tar miste. Vilket icke hindrar riktigheten i
marxismens analyser av kapitalismens ekonomiska krafter och system.
Kritiken av reformismens begränsning innehåller många
beaktansvärda saker. Bland annat hävdar de Man att krisen minskar
möjligheten att genomföra reformer för arbetarrörelsen och massorna.
Han påpekar att både köpkraftsteorin och lönereduceringen som
botemedel mot krisen är ohållbar. Varken en löneförhöjning eller
arbetstidsförkortning kan påskynda prosperiteten. Han anser det även
farligt att motivera reformismens nödvärnspolitik med förespeglingar,
att det skulle vara möjligt att genom samtidig höjning av statens
socialpolitiska utgifter och beskattning av egendomen kunna
övervinna krisen. Saken är i stället att var och en försöker att för sin
del skära ut en allt större del av en kaka som blir allt mindre
genom krisen. Samtidigt som de Man är mycket reserverad mot
reformismens metod att vinna resultat understryker han bestämt att
krisen ökar möjligheten att genomföra radikala förändringar i själva
samhället. Och så är han inne på sitt eget förslag till lösning av
socialismens problem.
Det första steget vid övergången från den reformistiska till den
radikala aktionsmetoden består enligt de Man i att upphäva
skillnaden mellan det praktiska minimiprogrammet och det principiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
