Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Victor Svanberg: Agnar och vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnar och vete 293
Vän framför andra vänner,
min tvekan var utan grund.
Med dig vill jag sluta förbund,
sedan du också mig känner
i min förmörkelses stund. (Mistlurar.)
Tro inte bära jag lever min tid
navelbeskådande, kall.
Diktare är jag: allt hände mig förr.
Ångest har kramat min själ.
"Allt hände mig förr." I och för sig betyder en sådan försäkran
föga. Allt hänger på, om skalden kan göra sina forna händelser
till levande nu för läsaren. Det kan Gullberg. Det är borgen för
hans dikts äkthet.
Den klassiska linjen i svensk poesi går från Tegnér till Rydberg
och från Rydberg till Heidenstam. Klarhet, behärskning och
humanitet äro dess kännetecken. Gullberg rör sig i deras riktning. En
ung debutant, Karl Gustaf Hildebrand {Nödvärn) strävar åt samma
håll. Som formkonstnär går han i Goethes skola, varom .ett par
goda översättningar bära vittne. Hans tankeliv är ännu omoget,
några uttalanden om uppsaliensisk filosofi äro lindrigt sagt naiva.
När han klagar över att ungdomen berövas sin tro på alla värden,
ville man svara honom, att de värden, som ej tala tankens belysning,
äro värda att förflyktigas. Det ankommer på de unga själva att
skapa nya värden. Låna de hus i gamla ruckel, få de skylla sig
själva om rucklen falla samman över deras huvuden. Hildebrand
hånar ju själv det slags idealitet som virar granna trasor kring trist
verklighet:
Iyåtom oss fröjdas
i ungdomens vår.
Någon sköt sig
här i går.
En allsidigare, mera genomtänkt uppgörelse med traditionella
värden och ett modigare försök att sätta nya i deras ställe gör Stellan
Arvidson i Jordglans. De himlar dem äldre generationer förlade till
hinsidan graven, förlägger han till en kommande bättre tillvaro här
på jorden. Arbetet för nya människors lycka skall ersätta arbetet
för den egna själens frälsning. Hjälpen, som ingen ut omvärldslig
gud ger människorna, skola de ge varandra. Ensamma äro de hjälpe
löst hemfallna åt mörker och död, men tillsammans kunna de nå
ljuset och livet. Han vet att det arbetet kräver kamp inte bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
