Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även en sådan publikation en viss uppgift. Att den övriga mera
hederliga och sanningskära pressen sedan stämplas som "likriktad"
kan endast lända den till heder.
Sedan är det en helt annan sak, att den svenska truppens avresa
ägde rum under former, som vanligt någorlunda balanserat folk
måste finna en smula löjliga. Även om man anser det vara en ära,
att svenskt biträde begärts, behöver man ju inte därför göra sitt
bästa att i förmodligen all välmening dra löjets skimmer över det
hela. Man kunde ju lämpligen spara sådant till prinsessbröllop och
dylikt, då nyfikna hyenors sjukliga lust att få se åtminstone ett
återsken av glansen icke står att hejda.
För att återkomma till Saarfrågan återstå nu endast några få
dagar tills omröstningen skall äga rum. Man vill gärna tro, att den
kommer att förlöpa lugnt och normalt. Hurudan utgången kan bli
är det ingen som vet, men ganska allmänt förmodas, att majoriteten
kommer att rösta för uppgående i det gamla landet. Det blir kanske
synd om dem, som motarbetat detta, men ur allmänpolitiska och
ekonomiska synpunkter är den utgången i längden förmodligen dock
att föredraga. Hade Tyskland alltjämt haft en demokratisk regim,
där friheten aktats och alla medborgare kunnat vara säkra till liv
och lem, hade ingen tvekan rått om utgången - det hade blivit
praktiskt taget 100 procent för återgång. Så blir det med all
säkerhet icke nu och somliga mena, att majoriteten kommer att bli
tämligen knapp.
UTVECKLINGEN I TYSKLAND glider sakta men säkert ur
de ursprungliga nazistiska hjulspåren vad den ekonomiska politiken
beträffar. De gamla koryféerna avpoletteras den ena efter den
andra. Upphovsmannen till deras verkningsfullaste slagord, nu
längesedan glömt och förgätet, om ränteslaveriets avskaffande har
fösts undan och kommer av allt att döma att följas av andra av den
"radikala" riktningen. Det är revolutionärers vanliga öde. Den
smidigaste och slugaste överlever och utvecklingen fortsätter, någon
gång styrd av den siste men ibland i de gamla fårorna. Liksom
striden en gång kom att stå om och kring Danton och Robespierre,
mellan Stalin och Trotsky, så kommer den kanske heller inte i
Tyskland att sluta förrän det härskande triumviratet splittrats och
kämpat till slut.
Om det nu än är härskande. Man får det intrycket, att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
