Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Stefan Oljelund: Arbetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roosevelts mening var att förmå företagen att sysselsätta nya
arbetare samtidigt som samtliga arbetares köpkraft icke fick försämras
medelst lönenedpressningar. För att få det hela att gå ihop vidtogs
ett system av prisstegrande åtgärder inbegripet valutapolitiska
operationer av invecklad och till sina verkningar mycket svårbedömd
natur. Vad en svensk rapportör, socialattachén Erik Sjöstrand, haft
att förmäla, har varit mycket försiktigt avfattat och tämligen
skeptiskt beträffande programmets framtida möjligheter. En faktisk
minskning av arbetslösheten inträdde dock och industrierna ökade sin
arbetarstam, i en del fall till och med rätt betydligt. Men
arbetslösheten står kvar i alltför stora tal. Den amerikanska
landsorganisationen fann härförleden att presidentens åtgärder varit för litet
drastiska. Dess kongress, som hölls för några månader sedan krävde,
med blick på den stora massan arbetslösa, att 30-timmarsvecka skulle
införas. Roosevelt gav, enligt kongressens mening, sin medicin i för
svaga doser. En kraftigare dos behövdes, ansåg American
Federation of Labor. Man kan ju också ge en så kraftig dos att
patienten dör.
I saknad av material som gör det möjligt att med någon visshet
bedöma det amerikanska experimentet, måste vi yttra oss försiktigt,
men några frågor kunna göras och en del antaganden uppställas.
En sak är mycket märklig. Landet har i förfluten tid genomgått
många svåra kriser och eländet har varit stort bland dess
befolkning särskilt bland de skyddslösa immigranterna. Utvecklingen har
låtit Amerikas industri och industrimän framstå såsom nog
framsynta att förstå den sociala och ekonomiska betydelsen av att icke
hålla arbetstiden för lång. Något program mot kriser och
arbetslöshet har arbetstidsförkortningen dock aldrig varit förr än nu.
Amerika mottog ända till för ett årtionde sedan väldiga skaror
immigranter. Det strömmade arbetskraft in över Staterna. En så riklig
tillgång borde ju enligt arbetstidsförkortningens teorier ha inneburit
en fruktansvärd fara för de i landet redan förut bosatta, vilka ju
riskerade att trängas undan från sina arbetsplatser. Den faran
begrep man inte alls och den inträffade inte heller. Kriserna voro
korta och explosionsartade, men hälsotillståndet återställdes snabbt
och man gick åter mot större välstånd. Först när landet i girig
ängslan stängde sina gränser och inledde en prohibitiv tullpolitik i avsikt
att hindra de fattiga européerna från att erövra välståndet från
amerikanarna, först då inträffade de verkliga svårigheterna.
Arbetslösheten når den fantastiska siffran av närmare 20 miljoner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
