Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Litteratur - Oswald Spengler: Avgörande år. José Ortega y Gasset: Massornas uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Osvald Spengler; Avgörande år, Natur och Kultur 1934. Kr. 4:90.
Jose Ortega y Gasset: Massornas uppror, Natur och Kultur 1934. Kr.
4:75.
Självfallet är det ingen tillfällighet att Natur och Kultur ungefär
samtidigt gett ut de bägge arbetena ovan; det är högsäsong för
anti-intellektualister just nu, och förlaget, som i en reklamniotis om Spengler
imumlar något om »Hitlers oblodiga revolution», dröjer ej art skörda
sin andel av vinsten. Hur olika Spengler och Ortega y Gasset än är:
mot massan rynkar de bägge sin aristokratiska näsa, och socLalismeir
söker de gendriva med metafysikernas vanliga hänvisning till livets’
irrationella egenart.
Än närmare varann har de också kommit nu, sedan Spengler underkänt!
sin tidigare profetiska verksamhet. Det är nämligen den icke minst
sensationella innebörden i Avgörande år art undergångsprofetian från
il920-talet gått under. Av allt att döma har Rosenberg därvidlag utövat
en viss påtryckning: under det heroiska skedet passar det sig givetvis
icke att föra slika för den germanska rasen sårande teorier till torgs.
Visserligen förljudes, att nazis gett ut en stridsskrift mot Sperglers
Avgörande år. Precis rättrogen kan man ju inte heller kalla honom. Men
trots magra försmädliga ord om Tysklands nationella tiggarmunkar —
märk väl före Röhmaffären — har han visat sig acceptera det mesta av
fascistisk-nazistisk åskådning. Uppenbart är också, att han med sina
tidigare skrifter, sådana som Preusseri och socialism samt Människajn
och tekniken, för art nämna ett par av de mer bekantaj, framträtt som en
av de mest inflytelserika förnazistiska propagandisterna.
Stick i stäv mot de tidigare pessimistiska uttalandena kan han
således :nu formulera fraser sådana som att den vita världrevolutionen
kommer att slutgiltigt övervinnas av »den preussiska tillvarons idé»:
»Ingen-annan möjlighet finnes.» Tyskarna framstår som »det mest
oförbrukade (!) folket i den vita världen och således det, på vilket man törs
hoppas starkast». Det är icke längre västerlandets undergång frågan
gäller, utan dess räddning: »Något av urtidens barbari måste ännu ligga i
blodet under en gammal kulturs pedanteri, vilket (d. v. s. barbariet!)
bryter fram i svåra tider för art rädda och segra. Detta barbari är vad
jag kallar stark ra<s, det evigt krigiska i rovdjurstypen människa.» I
de flesta fall kan man som bekant framföra viktiga erinringar mot
Spenglers omtalade originalitet. Men en passus sådan som den sist
anförda är fullt och helt hans egen. Ingen i hans ställning torde eljest
på allvar vilja propagera för ett nytt barbari. Uttalandet av professorn
i humaniora förtjänar emellertid allt beaktande såsom ett pikant utslag
av den icke obetydliga råheten i det tyska knektlandet.
För att denna nya krigaradel, som Spengler efterlyser för de
angelägna barbariska uppgifterna i världen, ska få så fria händer som möjligt
får andra befolkningslager sitta emellan. Historikern, som funnit det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
