- Project Runeberg -  Tiden / Tjugosjunde årgången. 1935 /
140

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Kritiken mot tredjemanslagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 Kritiken mot tredjemanslagen

av fängelsestraff. Förbud kunde utverkas av domstolen och om
blockaden upprätthölles, skulle samma slags gärningsmän därefter
straffas med fängelsestraff eller, under förmildrande omständigheter,
med dagsböter. Härtill komme skadeståndspåföljd.
Regeringsförslaget innebär den förut angivna skillnaden, att förbud måste
utverkas, medan därefter en fortsatt blockad skulle medföra
dagsböter för dem som uppmanat eller eljest sökt förmå annan att
deltaga och för dem som uraktlåtit ställa sig till efterrättelse domstols
föreläggande om stridsåtgärdens avlysande på det av domstolen
anvisade sättet. Härtill komme skadestånd. Att ovannämnda
behörighetsregel i och för sig skulle göra förbudet mot blockader gentemot
tredje man effektivare, kan näppeligen påstås. Syftet med regeln
är självfallet inte att göra förbudet mot angrepp på tredje man från
enskilda arbetares sida mer effektivt utan att tillfoga förbud mot helt
andra stridsåtgärder än tredjemansstrider, när de igångsättas av
enskilda.

Skenbart annorlunda kunde förhållandet tyckas vara beträffande
behörighetsregeln om ställande av säkerhet. Har säkerhet blivit
ställd och företas en olovlig stridsåtgärd, kan skadestånd utfås ur
säkerheten. Men det är inte härpå det kommer an. Kommissionen
medger själv att de föreningar, som antagas ställa säkerhet för att
erhålla "behörighet" att anordna kollektiva stridsåtgärder, sannolikt
skulle betala skadestånd även utan sådan garanti. Intresset knyter
sig vid lagens effektivitet gentemot de föreningar, som icke ställt
säkerhet men ändock anordna stridsåtgärd. Påföljden är enahanda
som i förra fallet. Har det företagits en otillåten blockad mot tredje
man, så är skillnaden i effektivitet mellan kommissionsförslaget och
regeringsförslaget den som må ligga dels i de olika straffsatserna,
dels i möjligheten att utdöma straff före eller först efter domstolens
förbud, dels ock i möjligheten att straffa dem som "biträtt beslut".
Men allt detta har intet med behörighetsregeln i och för sig att göra.

Dennas egentliga betydelse ligger däri att föreningar som icke ställt
säkerhet skulle vara underkastade långt mer omfattande förbud mot
stridsåtgärder än de som ställt säkerhet. leke blott angrepp mot
tredje man utan också åtskilliga stridsåtgärder, som äro lovliga för
de säkerhetsställande organisationerna, skulle vara de andra
föreningarna förbjudna. Med andra ord, en förening som ställde säkerhet
skulle därmed förvärva behörighet att vidtaga — ingalunda strids-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:17:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free