Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Victor Svanberg: Mästerverk och hantverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Victor Svanberg
sympati odelat på sin sida. Utan Vits motstånd vore rytm och svikt
och själ borta ur livet, om man ens kunde tala om liv då. Och när
bland de egenskaper, som tilldelats Vit, också är vilja, så är, tror
jag, Vit den gudom, Karin Boye sätter högst, fastän hon skulle sörja
den dag, Svart lade ned vapnen.
Ingen svensk diktare just nu kan i intellektuell lidelse och
konstnärlig intensitet jämföras med Karin Boye.
Det är mycket att beklaga, att de unga författarna gång på gång
givit orsak till att vid begreppet modernism kunnat fästas
föreställningar om slapphet och flaxighet. Erik Asklunds Fanfar med fem
trumpeter skildrar med en weekendamatörfotografs noggranhet
bilder ur ett par södergrabbars liv. Ehuru han, i jämförelse med sina
föregående böcker, knappat in på samlagen, är den animala
monotonin alltjämt besvärande. Skall det verkligen vara nödvändigt att
upplysa en konstnär i våra dagar om att han förfelar sin verkan,
om han reproducerar verkligheten i stället för att bearbeta den? Så
fullkomligt intresselös som Olle Hedberg (Iris och löjtnantshjärta)
blivit till följd av vanlighetspsykos, så fullkomligt
intresselös är visserligen ej Asklund. Hans jazzbandstyper äro, ehuru
vanliga i livet, ej ännu alldeles genomvanliga i litteraturen. Och som
stockholmsskildrare överraskar han i konturlätta gatuskisser i
"spår-vagnsblå" dagrar med ett fräscht behag, egendomligt kontrasterande
mot hans människors rytmlösa massivitet.
Artur Lundkvist har övergått från lyrik till roman men fortsätter
att odla erotomanin med en enformighet, som dubbelt bjärt
framträder i den nya formen. Grundmotivet är två syskons
kärleks-odyssé från den gammaldags bondbyn till den moderna storstaden.
Man får bevittna "den öppna livsstilens" segertåg åren närmast efter
världskriget. Den manliga huvudfiguren får en gång göra den
reflexionen om en kvinna, som är allmän egendom i en arbetar
förläggning, att öppenheten betagit henne all sexuell tjuskraft. Han uttalar
därmed, utan att veta det, sin egen konstnärliga strävans dödsdom. I
hans värld härskar, för att använda Karin Boyes mytspråk, Svart
utan något motstånd från Vit — och resultatet blir ett färglöst intet.
Floderna flyter mot havet (så heter boken) men har deras ström för
sakta fart, händer det att de aldrig hinna fram utan sina i sanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
