Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Litteratur - Gösta Langenfelt: Namn och öknamn på politiska partier och personer i Sverge - Per Nilsson-Tannér: Det nya Edén. Ett svenskt emigrationsäventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Gösta Langenfelt: Namn och Öknamn på politiska partier och personer
i Sverge. Verdandi småskrifter nr 373. 76 sid. 85 öre.
Verdandi småskrifter äro aldrig tjockna men denna är tunn även till
innehållet. Det är kanske inte meningen, att framställningen skall vara
på något sätt fullständig eller sträva dithän, men det som ges läsaren,
att läppja på kan på sin höjd komma honom att fråga, om det inte finns
mera av samma sort. Det finns det. Förf. har uppenbarligen inte brytt
sig om att studera eller tänka igenom sitt ämne utan skrivit ihop några
sidor av det som först fallit honom in och gjort en bok av det. Punkt
och slut.
Det är skada, ty ämnet är ju lustigt och det finns förmodligen rätt
Inånga, som inte skulle ha något emot att höra vad riksdagsfarbröderna
kallas för så där mellan skål och vsigg. Ibland vore det kanske onödigt
elakt att avslöja gängse öknamn men i många fall äro de så gängse
och oförargliga, att varken föremålet självt eller någon annan kan väntas
ta anstöt. Det gäller inte bära om sådana namn, som praktiskt taget alla
mänskor använda, både de som känna föremålen och de som inte känna
dem. Dit hör ju typen Per Albin, som förf. nämner, och dit hör också
typen P. A. (den vanligare formen?), som han inte låtsas om. Vidare
har man förkortningarna som förf. visst inte heller låtsas om, såsom ex.
Sig för Sigfrid Hansson, Konke för Conrad Jonsson, Vigge för Wigforss
o. s. v. Kommer man sedan över till de rena öknamnen, bör man kanske
ta det lite försiktigare. Förf. nämner inte alis vern de avse, som han
nämner, läsaren har då svårt att veta, vad som ligger bakom och om de
verkligen brukas. Det är inte troligt, att »Jesus vid 12 års ålder i
templet» hör till de namn, som folk använder, och om Blodtörstelund har
någon utsikt att slå igenom är väl ovisst. Däremot nämnes inte ett ord
om Biskopen, Skäggiga damen, Fläsk-Svensson, Vite Björck, Skägget,
Tå-dansösen, Sjunde budet, Hedninga-Olle, Bengtsson med kullen o. s. v.
Meningen är som sagt kanske inte att tillfredsställa folks nyfikenhet,
men inte heller ur mera principiell synpunkt, om man nu kan använda
ett sådant uttryck om en sak’ som denna, synes skriften ha mycket att
ge. Den verkar »hopkommen» på något sätt.
Per Nilsson-Tannér: Det nya Edén. Ett svenskt emigrationsäventyr.
Åhlén & Söner. Kr. 4:75.
Om det religiösa svärmeriet, som driver de anfäktade att söka
hugsvalelse i främmande land, finns ett stort arbete skrivet: Selma Lagerlöfs
Jerusalem. Dalafolkets patetiska Palestinafärd har ett ganska litet känt
motstycke i Erik janssarnas amerikaresa på 1840-talet — ett utopiskt
äventyr, en renlevnadsnitets tragedi och en troseskapad, som slöt med
futtigt slagsmål om det nya Edens ägodelar. Profeten Jansson höll till
i Hälsingland, han var laddad av anden och fick många anhängare, vilka
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
