Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 Börje Schlyter
men för en dylik gemenskap dela sig meningarna. Jerphanion tror på
socialismen och är på väg att gå in i partiet men finner ej stod härför
hos Clanricard, som icke vill binda sig vid partidogmer vilka enligt
honom redan tillhöra historien, och Laulerque anser att samhällets
reorganisation måste stå tillbaka för en betydligt mera brännande
fråga, som fordrar ett omedelbart ingripande, nämligen förhindrandet
av det hotande kriget. Lyckas inte socialismen avvärja denna
katastrof, är allt vad den dittills uträttat förspillt. Men vilken annan
internationell organisation skulle kunna tänkas ingripa ? Laulerque påpekar
på ett ställe den roli de hemliga ligorna spelat i historien. En
motsvarighet härtill ha vi i våra dagar i frimureriet. Utlänningen som
kommer till Frankrike undgår icke att frapperas av den betydelse
denna organisation tillmätes i det allmänna medvetandet. Jules Romains
skärskådar den i sin roman ur olika synpunkter, som giva en ganska
förbryllande bild. Bakom ordensväsendets yttre apparat med dess
löjeväckande jargon och ceremonier skymtar en idébyggnad av
imponerande resning med mänsklighetens enande som mål —■ en
international för vilken gränserna mellan folken (nationella, språkliga,
religiösa) endast äro tillfälliga skrankor som fördröja förverkligandet av
detta mål. Clanricard finner här s i n gemenskap, men läsaren
stannar liksom Jerphanion i tvekan inför abstraktioner, vilkas konkreta
innehåll han ej lyckas genomtränga. Laulerque i sin tur slutar med
att söka inträde i en hemlig liga med aktiv antikrigspropaganda på
sitt program.
Den franska provinsmiljön har väl i Anatole France’s "Histoire
contemporaine" fått sitt klassiska dokument. Andra författare som
Balzac eller Flaubert ha skildrat olika aspekter av denna miljö, men
hos dem har den mest fått tjäna som ram kring individuella livsöden.
Jules Romains har i Province med anlitande av sin kollektivistiska
metod renodlat den speciella atmosfär som hos France kanske
huvudsakligen var ett konstnärligt medel. Typiskt nog har han därvid som
sammanhållande intrig valt uppklarandet av en ekonomisk transaktion,
vars förgreningar i olika samhällsskikt osökt ge honom den totalbild
han eftersträvar. Samtidigt blir läsaren genom abbé Mionnet införd
i den katolska kyrkans hierarki. Denne unge präst, som först efter
en grundlig historisk skolning vid École Normale inträtt i det andliga
ståndet, har väckt sina överordnades uppmärksamhet med en
avhandling där han framlagt ett helt kyrkligt reformprogram på praktisk
social basis. Han anser att kyrkan för att icke förlora sitt grepp om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
