Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Adolv Olsson: Den första artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo till prästen låg tidningen uppslagen på bordet och när alla voro
samlade fingo vi en mängd av förmaningar och suckar — men också
återgång till två undervisningsdagar. Vi kunde sålunda inte bara
göra opinionsyttringar vid 14 års ålder, utan också framgångsrika
sådana.
Sedan vi 1900 på våren lämnat prästen beslöto de tre verksamma
ynglingarna att jämte tre andra bilda en "studiecirkel". Det
satsades 25 öre i veckan för inköp av böcker, som skulle vandra mellan
medlemmarna, och på söndagsförmiddagarna samlades "cirkeln" på
mina föräldrars vindskontor i det hyreshus på Majorsgatan där vi
bodde. Allt gick bra en längre tid och nyttigt var det säkert också,
men så minskades böckernas antal och upplösningen kom, sedan vi
trodde oss kunna konstatera, att i stället för böcker hade våra surt
förvärvade slantar blivit en ny kostym åt kassören.
De tre pojkarna fingo därefter plats för sin livslust i
Verdandiorden, där det ena uppdraget efter det andra tillkom dem. Här
utkämpade vi också gemensamt vår första "valstrid" vid ett val av ombud till
rikslogemötet. Vi segrade och undertecknad kom 17-årig första
gången till Stockholm. Om jag inte minns fel kommo vi alla tre på en
gång till ungdomsrörelsen strax före storstrejken 1902, och den
kvällen när vi vid Malmö centralstation mottogo de från
partikongressen kommande ombuden drömde vi gemensamt om den sociala
revolutionens snara ankomst.
Kanske det också i dessa små erinringar skulle omnämnas — vad
ingen nu skulle tro — att den nuvarande excellensen i sin ungdom
hyste stor rädsla för att tala offentligt. Det satt i länge, jag mins det
särskilt från den 1 maj 1905 då vi båda talade i Billesholms gruva.
På hösten 1906 bröts de tres kedja. Pålle gav sig då som gesäll i
väg till Stockholm och på sommaren 1907 drog undertecknad i väg
till Hälsingland. Några år efteråt emigrerade också Per från det
gamla fosterlandet och slog sig ner i huvudstaden.
Redan på den tid som här avhandlats — från 14 till 20 år —
visade Per sig äga förutsättningar för den sammanjämkningskonst,
med vilken han sedan skapat så många lysande resultat såväl inom
partiet som i svensk politik. Han kunde slå broar redan då. Pålle
var en mycket försiktig gosse, under det undertecknad hade ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
