Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Langlet, E.: Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
31
Alla dessa tre klubbar ha icke och motsvaras icke av någon
utvecklad partiorganisation utanför parlamentet. Däri ligger också orsaken
till att deras medlemmar faktiskt visade sig mindre benägna än
regeringspartiet att tänka på nyval, när talmansvalet i oktober gick
regeringen emot.
Ett väsentligt större inflytande över folkets massa har den
utom-parlamentariska oppositionen — trots sin ännu ofullkomliga
organisation och sin splittring, som är så stor, att det är mycket svårt att
få en klar överblick av dess sammansättning och mål.
Som klart konservativa kunna några smärre partiembryon räknas:
ett slags unghöger under ledning av yngre litteratörer, några
reaktionärer, som tidigare hört hemma i de serbiska radikalernas led och
nu grupperats omkring diktaturens undervisningsminister
Maksimo-vitj och slutligen "Nationella Samlingspartiet", vilket under Ljotitjs
ledning arbetar för införandet av ett ’korporativt statssystem efter
italienskt mönster.
Till det förut ensamstående diktaturregeringspartiet, JNS, ha
anmält sig många arvtagare. Viktigast är väl Jevtitjs förenämnda
klubb i parlamentet, som dock icke kunnat rädda mycket av den
hastigt och hafsigt hoptimrade organisationen ute i landet, vilken
framför allt var uppbyggd på de lokala förvaltningsmyndigheterna, som
Jevtitj efter sitt fall naturligtvis inte längre har något inflytande över.
En konkurrent om resterna av detta parti är Jevtitjs föregångare som
regeringschef, den gamla Uzunovitj, kring vilken fylkats en del
stor-serbiskt orienterade reaktionära element från både de gamla radikala
och demokratiska partierna. Jevtitjs förra privatsekreterare, Stefan
Hodzjera, en ung begåvad och mycket aktiv man, leder ett parti, som
har en storserbisk inställning och gäller för att vara fascistiskt men
samtidigt anser sig vara rent vänsterbetonat. Men sådana
motsättningar rymmer jugoslaviskt partiliv många. Om man så räknar med
att en del av det gamla JNS bästa och mest frisinnade krafter trätt
fram för att återuppliva partiet på en verkligt demokratisk grund,
så blir det inte mindre än fyra grupper, som nu vilja segla under
dess nedhissade flagga.
Viktiga äro vidare Kroatiska Bondepartiet och den serbiska
SD-koalitionen, vilka utgöra stommen i den gemensamma front mot
regeringen, som går under namnet Förenade Oppositionen. Det var
denna allians, som konkurrerade med Jevtitjs statsparti vid valen i
våras. Det är den som utgör Radikala Unionens enda verkligt
allvarliga motståndare, ännu så länge. Och att denna gemensamma front
kommit till stånd är en av de viktigaste tilldragelserna i jugoslavisk
politik, icke blott under tiden efter diktaturen utan överhuvud.
SD-koalitionen — det betyder Samostalni Demokrati, Självständiga
Demokrater — har bildats genom förening av den vänstra flygeln av
det serbiska demokratiska partiet under ledning av den 70-årige
parlamentsveteranen Ljuba Davidovitj och den högra flygeln av serbiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
