Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Litteratur - Powys: Modern själskultur - Sahlgren etc.: Vår hembygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
121
Vad Powys alltså gör, är att upphöja en särskild själsläggning, den
inåtvända, till kulturprogram. Det sägs inte alltid i så djupsinnig
formulering som i förra citatet utan också: »Alltför stor sällskaplighet är
förvisso ett svårt hinder för varje djupare fantasi- och känsloliv,»
Sällskaplighet är den enda förrn av mänskligt gemensamhetsliv som existerar
i Powys bok. För samhället har han ingen plats. Och den enda dygd
medmänniskornas tillvaro synes kräva av honom är hövlighet.
I denna beskedliga stil fortgår personlighetskultiverandet gen-om hela
boken. Citat är bättre än kritik: »Har ni oturen att bo i en stad, vore
det då bättre att åtminstone för en vecka flykta ut till landet och att
sedan i alla vakna drömmar ander det övriga livet försöka minnas dennai
lyckliga sjudagarsutflykt.» (Kurs. här.) Vi känner igen detta. Det är
’överflödets småförnumstiga råd åt »folket» att vara nöjt med litet.
»Kulturen» kommer ti,l’l slut att bestå i att inte se en sak sådan deni
är och inte heller se den sådan vi besjälar den med hågkomster av vårt
eget liv, utan att se den med litterära associationer, att med en ansträngd
medvetenhet avnjuta den. »På så sätt kan det hända, att en grön
skogsglänta eller en skogsterräng kan mana fram bilden av en riddare ur
Spensers dikt, drömlik och glittrande under mörka lövvalv.» — Med bästa
vilja i världen kan jag icke rekommendera någon att för detta långtradiga
tal om personlighetskulturen i naturupplevelsen försumma ett enda
andedrag frisk luft. Och vem skulle läsa Powys’ kapitel om poesi — när det
finns poesi att läsa?
Den som ofta grämer sig över den svenska kulturens många stängda
fönster mot utlandet och som ofta förgäves önskat få betydande verk
översatta, kan inför en bok som denna endast fyllas av en enda känsla:
förvåning. För detta finns det alltså en bokköpande publik? Jag tror dock
iicke den består av svenska arbetare och säkert hade vår kultur inte lidit
någon skada, om denna art av själsodlande snobberi begränsat sig till
dem som kunnat avnjuta författaren på originalspråket.
A. M—l.
Jöran Sahtgren, Nils Ahnlund m. fi.: Vår hembygd, dess historia och hur
den utforskas. Natur och Kultur 1935. 111. Kr. 7:—.
Volymen är ett samlingsverk, som bygger på en serie radioföredrag
kring hembygden våren och sommaren 1934. Med nödvändighet har
framställningen blivit rapsodisk och antydande — utförligheten förbjudes
redan därav, att 19 uppsatser måst trängas samman på 270 sidor.
Brokigheten kan emellertid också ha sitt behag, och den som lockas att forska
vidare kan med fördel utnyttja den synnerligen utförliga
litteraturförteckningen. Vad som sedan har det största värdet i samlingen får väl var
och en göra upp med sig själv om. Medarbetarna äro i gemen högt
förtjänta specialister: doc. Natan Lindqvist har exempelvis skrivit om ordens
vandringsvägar på nordiskt språkområde, prof. Martin P:n Nilsson om1
folktro och folksed, prof. Sigurd Erixon om folklig byggnadskultur etc.
Illustrationsmaterialet är synnerligen fylligt och vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
