Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
In- och utrikes
förutses, kommer att besitta den nödiga handlingskraften. Vad som
inträffat både inom och utom landet borde ha lärt fransmännen en
hel del. Om det är så kommer väl till en början programmet att
utvisa men därnäst och viktigast då det skall omsättas i praktiskt
handlande.
leke minst viktigt är vilken hållning den nya franska regeringen
kommer att inta i de utrikespolitiska frågorna. N. F.-politiken
väntar ännu på ett uppklarande men dessutom är det icke osannolikt,
att Frankrike rätt snart får känning av mera speciella
utrikes-problem. Motsättningen mellan araber och judar i Palestina, en strid
som tillsvidare mest angår England, som har ansvaret för ordningen
i landet, tenderar att sprida sig till de franska mandatområdena i
Syrien, där läget ju ingalunda alltid varit lugnt. I den mån oron där
nere är att tillskriva italiensk agitation, varom man inte så mycket
vet, kan indragandet av det franska mandatgebitet i orosområdet
icke gärna bidraga till vänskapligare känslor gentemot Mussolinis
diktatur.
FÖRHÅLLANDENA I PALESTINA äro ett krångligt problem.
De synas nämligen bottna i nationalistiska motsättningar. Araberna
frukta uppenbarligen att bli utträngda från det land de räkna som
sitt. Den judiska invandringen har ökats och redan utgöra judarna
omkring en tredjedel av folkmängden. Det lär dock icke alis kunna
sägas, att denna ökning av judarnas antal på något sätt trätt
arabernas intressen för nära. De araber, som bo i de av judarna
koloniserade delarna av landet, ha icke fått det sämre utan bättre.
Judarna ha haft med sig kapital, energi och förmåga att bygga upp.
Araberna borde därför på ett sätt snarast vara tacksamma mot de
judiska invandrarna, som av ett efterblivet land hålla på att göra
ett rikare och bättre utrustat med större möjligheter till försörjning
icke blott av judar utan även av araber. Men då ras och tro komma
med i spelet upphör ali logik och allt rationellt resonerande. Och det
gör icke frågorna mera lättlösta — tvärtom. Väl kan ordningen
upprätthållas med kulsprutor och bajonetter, men det är ingen
eftersträvansvärd situation. Judarna kunna dock icke utlämnas åt
arabernas väpnade godtycke, och det synes ej heller vara meningen.
Men hur problemet skall lösas, ja därom vet man uppenbarligen än
så länge mycket lite även på ansvarigt håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
