Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Langenfelt, Gösta: Öknamn inom politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öknamn inom politiken
30 7
Han är ett ytterligare levande bevis på, huru våra s. k. historiske
fatta historien" (s. 65 o. 66). En motsats var Crusenstolpe, rabulisten,
som vid tillfället i fråga avtjänade straff för en politisk "förbrytelse",
han kallas därför "statsfången på Vaxholm" (s. 523). Öknamnet var
tillfälligt liksom "lagsens hammare" på borgmästar Hallström i
Eskilstuna i följande yttrande av liberalen Waern (s. 393): "(han)
önskade, att det kungliga manufakturiet, då det härnäst skickade någon
lagsens hammare, måtte tillse, att han vore, om icke finslipad och
polerad, åtminstone något grovfilad"; Hallström hade varit ytterligt
grov i sitt tidigare anförande. Hos Stenhammar, prosten i Vreta
kloster, vars brevsamling från 1840-talet utgivits, talas s. 204 om
Quistoftasonen eller Unge Quistofta, varmed avses riksdagsmannen
Munck af Rosenschiöld, sonen till den bekante och originelle prosten
i Kvistofta; s. 235 om Westgötha-fylkeskonungen,. varmed avsågs
expeditionssekreteraren Richert (liberal) med starkt anhang i
landskapet Västergötland (jämför s. 204: "Richert är fylkeskonung i
Vestergötland") ; s. 64 om de "rabulistiska Biskoparna", vilka voro
Hallström och Agardh; om Leuchtenbergska hushållssällskapet (s. 76:
Drottning Josefina af Leuchtenberg, Oscar I :s gemål, som var snål i
maten och "som hofbetjeningen brukar kalla L. H.") ; s. 177 om att
tala "A Raabiska" vilket syftar på reformvännen Adam Christian
Raab: "Hr Gripenstedt hade talat för, jämte en och annan — äfven
A Rwbiska hade talats för . . ."
Marianne Ehrenströms hågkomster, publicerade av Ahnfelt i
anfört arbete första delen, sträcka sig tillbaka till Gustaf III :s
frånfälle 1792 och hon omnämner, att Gustaf Mäuritz Armfelt,
kungagunstlingen, kallades le mangeur des coeurs, franska för hjärteätaren
— Armfelt var ju stor kvinnotjusare! Hovmarskalken Nauckhoff
(också hos Ahnfelt) talar på s. 139 om Karl XIV Johans
skrifma-schin — troligen första gången det ordet förekommer i svenskan. Det
var dock ingen mekanisk hjälp åt majestätet, utan ett vedernamn på
den norske generalen von Holst, som var kungens handsekreterare;
han fick också heta Spogar efter majestätets älsklingshund, vittnande
om hans trohet mot monarken (s. 140). Friherre af Nordin (se
Ahnfelt III) kallar för sitt privata bruk Gustaf IV Adolf för Selim, hertig
Karl och hans hertiginna för C.asib och Casiba och Karls gunstling,
excellensen Reuterholm för Raoul, men talar också (s. 208) om "den
lille puckelryggige jakobinen hr Silfverstolpe", även kallad
Silverpuck, eln. Monarkens riksdrots får heta det hvita plåstret (s. 153,
154, 158, 159) och hovpredikanten Schröderheim nämnes med
dennes eget uppfunna smeknamn Tjocker (s. 2). Intressant är följande
(hos Nauckhoff s. 119): "År 1815 såg jag för sista gången denna
trädgård (= Kungsträdgården) i sitt vackra gamla skick — vid min
återkomst till Stockholm tre år senare var ödeläggelsen fulländad: ett
sandfält, med benämningen af Karl XIII:s torg, hade intagit den
fordna Kungsträdgårdens plats. Det var en bedröflig anblick, åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
